6.1. Hur installeraren fungerar

Debian-installeraren innehåller ett antal komponenter för speciella ändamål för att genomföra varje funktion i installationen. Varje komponent gör sin funktion och ställer frågor till användaren vars svar behövs för att utföra jobbet. Själva frågorna ger olika prioriteringar och prioriteten för frågorna som kommer att ställas ställs in när installeraren startas.

När en standardinstallation är genomförd kommer endast viktiga (hög prioritet) frågor att ställas. Det här resulterar i en mycket automatiserad installationsprocess med liten interaktivitet för användaren. Komponenter körs automatiskt i sekvens; vilka komponenter som körs beror huvudsakligen på installationsmetoden du använder och på din maskinvara. Installeraren kommer att använda förvalda värden för frågor som inte ställs.

Om problem uppstår kommer användaren att se ett felmeddelande och installationsmenyn kan visas för att välja en alternativ åtgärd. Om det inte uppstår problem kommer användaren aldrig att se installationsmenyn utan kommer helt enkelt svara på frågor för varje komponent i turordning. Meddelanden om allvarliga fel har “kritisk” prioritet så att användaren alltid blir notifierad.

Några av de förvalda värden som installeraren använder kan ges genom att skicka med uppstartsargument när debian-installer startas. Om, till exempel du önskar att tvinga fram statisk nätverkskonfiguration (DHCP används som standard om tillgänglig) kan du lägga till uppstartsparametern netcfg/disable_dhcp=true. Se Avsnitt 5.2.1, “Parametrar för Debian Installer” för tillgängliga flaggor.

Erfarna användare kan känna sig mer komfortabla med ett menydrivet gränssnitt där varje steg kontrolleras av användaren i stället för att installeraren genomför varje steg automatiskt i sekvens. För att använda installeraren på ett manuellt menydrivet sätt kan du lägga till uppstartsargumentet priority=medium.

Om din maskinvara kräver att du skickar med flaggor till kärnmodulerna när de installeras behöver du starta upp installeraren i “expert”läget. Det här kan göras genom att antingen använda kommandot expert för att starta installeraren eller genom att lägga till uppstartsargumentet priority=low. Expertläget ger dig full kontroll över debian-installer.

Den normala installeraren är teckenbaserad (i motsättning till det nu mer kända grafiska gränssnittet). Mus är inte användbar i den här miljön, istället används tangenter för att navigera i de olika dialogerna. Tab eller höger piltangent flyttar “framåt” och Shift-Tab eller vänster piltangent flyttar “bakåt” mellan visade knappar och val. upp och ned-pilarna väljer olika poster i den rullbara listan och rullar även själva listan. Dessutom går det att, i långa listor, trycka en bokstav för att rulla direkt till det avsnitt som börjar med den bokstav du tryckte. Det går också att använda PgUp och PgDown för att rulla listan i avsnitt. Blanksteg väljer en post såsom en kryssruta. Använd Enter för att aktivera val.

S/390 har inte stöd för virtuella konsoller. Du kan öppna en andra och tredje ssh-session för att se loggar som beskrivs nedan.

Felmeddelanden omdirigeras till den tredje konsollen. Du kan tillgå den här konsollen genom att trycka Vänster Alt-F3 (håll nere vänster Alt-tangent när du trycker ned funktionstangenten F3); gå tillbaka till huvudkonsollen för installeraren med Vänster Alt-F1.

Dessa meddelanden kan också hittas i /var/log/syslog. Efter installation blir den här loggen kopierad till /var/log/installer/syslog på ditt nya system. Andra installationsmeddelanden kan hittas i /var/log/ under installationen och /var/log/installer/ efter att datorn har startats om till det nya systemet.