Installationsguide för Debian GNU/Linux Copyright © 2004, 2005, 2006, 2007 Debian Installer-teamet Den här handboken är fri programvara; du kan distribuera den och/eller modifiera den under villkoren för GNU General Public License. Referera till licensen i Appendix F, GNU General Public License. Sammanfattning Det här dokumentet innehåller installationsinstruktioner för Debian GNU/Linux 5.0 system (kodnamn "lenny") för arkitekturen AMD64 ("amd64"). Den innehåller även referenser till mer information och information om hur du får ut det mesta av ditt nya Debian-system. Notera Även om den här installationsguiden för amd64 oftast är uppdaterad har vi planer på att göra vissa ändringar och organisera om delar av handboken efter den officiella utgåvan av lenny. En nyare version av denna handbok kan hittas på Internet på debian-installer. Där har du även möjligheten att hitta ytterligare översättningar. Översatt av Daniel Nylander . Stort tack till Anders Lennartsson för korrekturläsningen. GNU General Public License översattes av Mikael Pawlo. Skicka synpunkter på översättningen till eller . ━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━━ Innehållsförteckning Installation av Debian GNU/Linux 5.0 för amd64 1. Välkommen till Debian 1.1. Vad är Debian? 1.2. Vad är GNU/Linux? 1.3. Vad är Debian GNU/Linux? 1.4. Få tag på Debian 1.5. Få tag på senaste versionen av det här dokumentet 1.6. Organisering av det här dokumentet 1.7. Om copyright och programvarulicenser 2. Systemkrav 2.1. Maskinvara som stöds 2.1.1. Arkitekturer som stöds 2.1.2. Processor, moderkort och grafikstöd 2.1.3. Stöd för grafikkort 2.1.4. Bärbara datorer 2.1.5. Flera processorer 2.2. Installationsmedia 2.2.1. Cd-rom/Dvd-rom 2.2.2. Hårddisk 2.2.3. USB-minne 2.2.4. Nätverk 2.2.5. Un*x eller GNU-system 2.2.6. Lagringssystem som stöds 2.3. Kringutrustning och annan maskinvara 2.4. Köpa maskinvara specifikt för GNU/Linux 2.4.1. Undvik proprietär eller sluten maskinvara 2.4.2. Windows-specifik maskinvara 2.5. Krav för minne och diskplats 2.6. Maskinvara för anslutning till nätverk 2.6.1. Drivrutiner som kräver fast programvara 2.6.2. Trådlösa nätverkskort 3. Före installation av Debian GNU/Linux 3.1. Översikt av installationsprocessen 3.2. Säkerhetskopiera dina befintliga data! 3.3. Information du behöver 3.3.1. Dokumentation 3.3.2. Hitta informationskällor för maskinvara 3.3.3. Maskinvarukompatibilitet 3.3.4. Nätverksinställningar 3.4. Matcha minimikrav för maskinvara 3.5. Förpartionering för system med flera operativsystem 3.5.1. Partitionera från DOS eller Windows 3.6. Inställning av maskinvara och operativsystem före installation 3.6.1. Starta BIOS-inställningsmenyn 3.6.2. Val av uppstartsenhet 3.6.3. Blandade BIOS-inställningar 3.6.4. Maskinvaruproblem att se upp för 4. Få tag på installationsmedia 4.1. Officiella Debian GNU/Linux cd-rom-uppsättningar 4.2. Hämta filer från Debian-speglar 4.2.1. Var man får tag på installationsavbildningar 4.3. Förbereda filer för uppstart med USB-minne 4.3.1. Kopiera filerna -- det enkla sättet 4.3.2. Kopiera filerna -- det flexibla sättet 4.3.3. Lägga till en ISO-avbildning 4.3.4. Starta upp på USB-minne 4.4. Förbereda filer för uppstart med hårddisk 4.4.1. Starta upp hårddiskinstalleraren med LILO eller GRUB 4.5. Förbered filerna för nätverksuppstart via TFTP 4.5.1. Konfigurera en BOOTP-server 4.5.2. Konfigurering av DHCP-server 4.5.3. Aktivering av TFTP-server 4.5.4. Flytta TFTP-avbildningarna till rätt plats 4.6. Automatisk installation 4.6.1. Automatisk installation med Debian Installer 5. Starta upp installationssystemet 5.1. Starta upp installationsprogrammet på AMD64 5.1.1. Uppstart från en cd-rom 5.1.2. Starta upp från Windows 5.1.3. Uppstart från Linux med LILO eller GRUB 5.1.4. Uppstart från USB-minne 5.1.5. Uppstart via TFTP 5.1.6. Uppstartsskärmen 5.2. Uppstartsparametrar 5.2.1. Parametrar för Debian Installer 5.3. Felsök installationsprocessen 5.3.1. Tillförlitlighet för cd-rom 5.3.2. Uppstartskonfiguration 5.3.3. Vanliga installationsproblem på AMD64 5.3.4. Tolkning av kärnans uppstartsmeddelanden 5.3.5. Rapportering av installationsproblem 5.3.6. Skicka installationsrapporter 6. Användning av Debian Installer 6.1. Hur installationsprogrammet fungerar 6.2. Introduktion till komponenter 6.3. Användning av individuella komponenter 6.3.1. Konfiguration av Debians installationsprogram och maskinvara 6.3.2. Partitionering och val av monteringspunkter 6.3.3. Installation av grundsystemet 6.3.4. Skapa användare och lösenord 6.3.5. Installera ytterligare programvara 6.3.6. Gör ditt system klart för uppstart 6.3.7. Färdigställ installationen 6.3.8. Blandat 7. Starta upp ditt nya Debian-system 7.1. Sanningens minut 7.2. Montering av krypterade volymer 7.2.1. dm-crypt 7.2.2. loop-AES 7.2.3. Problemlösning 7.3. Logga in 8. Nästa steg och hur man ska gå vidare 8.1. Stänga av systemet 8.2. Om du är nybörjare i Unix 8.3. Orientera dig runt i Debian 8.3.1. Debians paketsystem 8.3.2. Hantera programversioner 8.3.3. Hantera cronjobb 8.4. Ytterligare läsning och information 8.5. Konfigurera ditt system att använda e-post 8.5.1. Standardkonfiguration för e-post 8.5.2. Skicka e-post utanför systemet 8.5.3. Konfigurera e-postservern Exim4 8.6. Bygg en ny kärna 8.6.1. Hantera kärnavbildningar 8.7. Återställning av ett trasigt system A. Installationshjälp A.1. Förberedelser A.2. Starta upp installationsprogrammet A.2.1. Cd-rom A.2.2. USB-minne A.2.3. Uppstart från nätverk A.2.4. Uppstart från hårddisk A.3. Installation A.4. Sänd oss en installationsrapport A.5. Och till slut... B. Automatiserad installation med förinställningar B.1. Introduktion B.1.1. Metoder för förinställning B.1.2. Begränsningar B.2. Användning av förinställningar B.2.1. Inläsning av förkonfigurationsfilen B.2.2. Användning av uppstartsparametrar för att förinställa frågor B.2.3. Auto-läget B.2.4. Användbara alias vid förinställning B.2.5. Använd en DHCP-server för att ange förkonfigurationsfiler B.3. Skapa en förkonfigurationsfil B.4. Innehållet av en förkonfigurationsfil (för lenny) B.4.1. Lokalanpassning B.4.2. Nätverkskonfiguration B.4.3. Spegelinställningar B.4.4. Inställning av klocka och tidszon B.4.5. Partitionering B.4.6. Partitionering med RAID B.4.7. Installation av grundsystem B.4.8. Kontoinställning B.4.9. Apt-inställning B.4.10. Paketval B.4.11. Installation av starthanteraren B.4.12. Färdigställande av installationen B.4.13. Konfiguration av X B.4.14. Förinställning av andra paket B.5. Avancerade inställningar B.5.1. Kör anpassade kommandon under installationen B.5.2. Användning av förinställningar för att ändra på standardvärden B.5.3. Kedjeinläsning av förkonfigurationsfiler C. Partitionera för Debian C.1. Bestämma Debian-partitioner och storlekar C.2. Katalogträdet C.3. Rekommenderad partitionstabell C.4. Enhetsnamn i Linux C.5. Debians partitioneringsprogram C.5.1. Partitionera för AMD64 D. Diverse bitar D.1. Linux-enheter D.1.1. Konfigurera din mus D.2. Nödvändig diskplats för funktioner D.3. Installera Debian GNU/Linux från ett Unix/Linux-system D.3.1. Påbörja arbetet D.3.2. Installera debootstrap D.3.3. Kör debootstrap D.3.4. Konfigurera grundsystemet D.3.5. Installera en kärna D.3.6. Ställ in starthanteraren D.3.7. Slutgiltiga justeringar D.4. Installera Debian GNU/Linux över Parallel Line IP (PLIP) D.4.1. Krav D.4.2. Ställ in källor D.4.3. Installera måldatorn D.5. Installera Debian GNU/Linux över PPP over Ethernet (PPPoE) D.6. Det grafiska installationsprogrammet D.6.1. Användning av det grafiska installationsprogrammet D.6.2. Kända problem E. Administrivia E.1. Om det här dokumentet E.2. Bidrag till det här dokumentet E.3. Stora bidragsgivare E.4. Varumärken F. GNU General Public License Tabellförteckning 3.1. Maskinvaruinformation som behövs för en installation 3.2. Rekommenderade minimala systemkrav Installation av Debian GNU/Linux 5.0 för amd64 Vi är glada att du har valt att prova Debian och är säkra på att du kommer att tycka att utgåvan av Debian GNU/Linux är unik. Debian GNU/Linux sammanför högkvalitativa fria programvaror från hela världen och integrerar dem i en sammanhängande helhet. Vi tror att du kommer att tycka att resultatet verkligen är mer än summan av delarna. Vi förstår att många av er vill installera Debian utan att läsa den här handboken och Debian Installer är designad för att göra det möjligt. Om du inte har tid att läsa hela installationsguiden just nu rekommenderar vi att du läser installationshjälpen som går igenom den grundläggande installationsprocessen och länkar till manualen för mer avancerade ämnen eller när saker går fel. Installationshjälpen kan du hitta i Appendix A, Installationshjälp. Med det sagt hoppas vi att du får tid att läsa större delen av den här handboken och genom att göra det bli mer informerad och få positiva erfarenheter av installationen. Kapitel 1. Välkommen till Debian Innehållsförteckning 1.1. Vad är Debian? 1.2. Vad är GNU/Linux? 1.3. Vad är Debian GNU/Linux? 1.4. Få tag på Debian 1.5. Få tag på senaste versionen av det här dokumentet 1.6. Organisering av det här dokumentet 1.7. Om copyright och programvarulicenser Det här kapitlet ger en överblick av Debian-projektet och Debian GNU/Linux. Om du redan känner till historien bakom Debian-projektet och Debian GNU/ Linux-utgåvan kan du hoppa till nästa kapitel. 1.1. Vad är Debian? Debian är en frivilligorganisation som är engagerad med att utveckla fri programvara och främja idealen för Free Software Foundation. Debian-projektet startade 1993 när Ian Murdock skickade ut en öppen inbjudan till programvaruutvecklare om att bidra till en komplett och sammanhållen programvaruutgåva baserad på den då relativt nya Linux-kärnan. Den relativt lilla skaran av dedicerade entusiaster, ursprungligen finansierade av Free Software Foundation och påverkade av GNU:s filosofi, har över åren som gått växt till en organisation på ungefär 1075 Debian-utvecklare. Debian-utvecklare är involverade i en uppsjö av aktiviteter såsom administration av webbplatsen och FTP-servern, grafisk design, juridiska aspekter för programvarulicenser, dokumentation samt, så klart, underhåll av programvarupaketen. Med avsikt att kommunicera vår filosofi och attrahera utvecklare som tror på principerna som Debian står för har Debian-projektet publicerat ett antal dokument som pekar ut våra värderingar och fungerar som guider till vad det betyder att vara en Debian-utvecklare: ● Debians sociala kontrakt är ett resultat av Debians engagemang för användare och utvecklare av fri programvara. Alla som godtar att följa det sociala kontraktet kan bli en underhållare. Alla underhållare kan introducera ny programvara i Debian -- om programvaran tillgodoser våra kriterier för att vara fritt och att paketet följer våra kvalitetsstandarder. ● Debians riktlinjer för fri programvara (DFSG) är klara och koncisa regler för Debians kriterier för fri programvara. DFSG är ett mycket inflytelserikt dokument i den fria programvarurörelsen och var grundstenen för The Open Source Definition. ● Debians Policymanual är en omfattande specifikation av Debian-projektets kvalitetsstandarder. Debian-utvecklarna är också involverade i ett antal andra projekt, vissa specifika till Debian, andra involverar några eller alla Linux-relaterade projekt. Några exempel är: ● Linux Standard Base (LSB) är ett projekt riktat mot standardisering av vanliga GNU/Linux-system som innebär att programvaru- och maskinvaruutvecklare hos en tredje part lätt kan designa program och maskinvarudrivrutiner för Linux i allmänhet, istället för specifika GNU/ Linux-utgåvor. ● Filesystem Hierarchy Standard (FHS) är ett försök att standardisera organiseringen av filsystemet för Linux. FHS kommer att tillåta programvaruutvecklare att fokusera på att utveckla program utan att behöva oroa sig för hur paketen kommer att installeras i olika utgåvor av GNU/ Linux. ● Debian Jr. är ett internt projekt vars mål är att göra Debian attraktivt även för unga användare. För mer allmän information om Debian, se Debian GNU/Linux FAQ. 1.2. Vad är GNU/Linux? Linux är ett operativsystem: ett antal program som låter dig interagera med din dator och köra andra program. Ett operativsystem innehåller olika fundamentala program som behövs för att din dator så att den kan kommunicera och ta emot instruktioner från användare; läs och skriva data till hårddiskar, band och skrivare; kontrollera användningen av minne; och köra annan programvara. Den viktigaste delen av ett operativsystem är kärnan. I ett GNU/Linux-system är Linux kärnkomponenten. Resten av systemet innehåller andra program, många av dem skrevs av eller för GNU-projektet. För att Linux-kärnan själv inte utgör ett fungerande operativsystem har vi föredragit att använda termen "GNU/Linux" för att referera till system som många personer vardagligen refererar till som "Linux". Linux är modellerad efter ett Unix-operativsystem. Från början var Linux designad att vara ett parallellbearbetande fleranvändarsystem. Dessa fakta är tillräckliga att göra Linux olikt från andra välkända operativsystem. Dock är Linux ännu mer olik än du kanske tror. I kontrast till andra operativsystem äger ingen Linux. Mycket av dess utveckling är gjord av obetalda frivilliga. Utvecklingen av vad senare blev GNU/Linux började 1984 när Free Software Foundation började utvecklingen av ett fritt Unix-liknande operativsystem kallat GNU. GNU-projektet har utvecklat en omfattande samling av fria programverktyg för att användas med Unix (tm) och Unix-liknande operativsystem såsom Linux. Dessa verktyg ger användarna möjligheten att utföra vardagliga uppgifter (såsom kopiering och borttagning av filer från systemet) till det mystiska (såsom skriva och bygga program eller göra sofistikerad redigering i ett antal olika dokumentformat). Även om många grupper och individer har bidragit till Linux är den största enskilda bidragsgivaren fortfarande Free Software Foundation som har skapat inte bara de flesta av verktygen som används i Linux men även filosofin och gemenskapen som gjorde Linux möjlig. Linux-kärnan dök ursprungligen upp 1991 när en finsk systemvetare vid namn Linus Torvalds tillkännagav en tidig version av ett alternativ till Minix till en diskussionsgrupp på Usenet kallad comp.os.minix. Se Linux Internationals sida om Linux historia. Linux Torvalds fortsätter än idag att koordinera arbetet för flera hundra utvecklare med hjälp av ett antal pålitliga ställföreträdare. Ett briljant veckosammandrag av diskussionerna på sändlistan linux-kernel är Kernel Traffic. Mer information om sändlistan linux-kernel kan hittas på linux-kernel mailing list FAQ. Linux-användare har ofantlig frihet att välja sin programvara. Till exempel kan Linux-användare välja från ett dussintal olika kommandoradsskal och flertalet grafiska skrivbordsmiljöer. Det här urvalet är ofta förvillande för användare av andra operativsystem som inte är vana att tänka att kommandoraden eller skrivbordsmiljön faktiskt är något de kan ändra. Linux är också mindre benägen att krascha, bättre på att köra fler än ett program samtidigt och säkrare än många andra operativsystem. Med dessa fördelar är Linux det snabbast växande operativsystemet på servermarknaden. På senare tid har också Linux börjat bli populärt hos hem- och företagsanvändare. 1.3. Vad är Debian GNU/Linux? Kombinationen av Debians filosofi, metodik, GNU-verktygen, Linux-kärnan och andra viktiga fria programvaror formar en unik utgåva av programvaror kallad Debian GNU/Linux. Den här utgåvan är uppbyggd av ett större antal av programvarupaket. Varje paket i utgåvan innehåller exekverbara filer, skript, dokumentation och konfigurationsinformation och har en paketansvarig som är primärt ansvarig för att hålla paketen uppdaterade, hantera felrapporter och kommunicera med den ursprungliga upphovsmannen/männen för den paketerade programvaran. Vår extremt stora användarbas, kombinerad med vårt felhanteringssystem ser till att problem hittas och löses snabbt. Debians beaktande av detaljer gör att vi kan skapa en högkvalitativ, stabil och skalbar utgåva. Installationer kan lätt konfigureras för att hantera olika roller, från bantade installationer för brandväggar till arbetsstationer för vetenskapliga ändamål eller högprestandaservrar. Debian är speciellt populär bland erfarna användare för dess tekniska förträfflighet och sitt djupa engagemang för behov och förväntningar hos användare och utvecklare av Linux. Debian har också introducerat många funktioner till Linux som nu är vardagsmat. Till exempel var Debian den första Linux-utgåvan som inkluderade ett pakethanteringssystem för enkel installation och borttagning av programvara. Den var också den första Linux-utgåvan som kunde bli uppgraderad utan att kräva ominstallation. Debian fortsätter att vara ledande inom Linux-utvecklingen. Dess utvecklingsprocess är ett exempel på hur bra utvecklingsmodellen för öppen källkod kan fungera -- även för mycket komplexa uppgifter såsom byggnation och underhåll av ett komplett operativsystem. Funktionen som mest utmärker Debian från de andra Linux-utgåvorna är dess pakethanteringssystem. Dessa verktyg ger administratören för Debian-systemet total kontroll över paketen som installeras på ett system inklusive möjligheten att installera enstaka paket eller automatiskt uppdatering av hela operativsystemet. Individuella paket kan också skyddas från att uppdateras. Du kan även tala om för pakethanteringssystemet om programvara du själv har byggt och vilka beroenden de uppfyller. För att skydda ditt system mot "trojanska hästar" och annan ondsint programvara verifierar Debians servrar att uppskickade paket verkligen kommer från dess registrerade Debian-ansvarige. Debian-paketerare är också noggranna med att deras paket konfigureras på ett säkert sätt. Om säkerhetsproblem upptäcks i utsända paket kommer normalt sett rättningar på problemen mycket snabbt. Men Debians enkla uppdateringsmöjligheter kan säkerhetsrättningar hämtas och installeras automatiskt över hela Internet. Den primära, och bästa, metoden att få support för ditt Debian GNU/Linux-system och kommunicera med Debians utvecklare är genom de många sändlistor som underhålls av Debian-projektet (det är mer än 215 listor när det här skrivs). Det lättaste sättet att prenumerera på en eller flera av dessa listor är att besöka Prenumerera på sändlistor och fylla i formuläret du hittar där. 1.4. Få tag på Debian För information om hur man hämtar Debian GNU/Linux från Internet eller från var man kan köpa officiella Debian cd-skivor, se webbsidan Få tag på Debian. Webbsidan Hämta Debian från Internet innehåller en full lista av officiella Debian-speglar så du lätt kan hitta den närmaste. Debian kan efter installationen uppgraderas på ett enkelt sätt. Installationsprocessen kommer att hjälpa till att ställa in systemet så att du kan göra dessa uppgraderingar när installation är klar, om det behövs. 1.5. Få tag på senaste versionen av det här dokumentet Det här dokumentet är under konstant omarbetning. Se på webbsidorna för Debian 5.0 efter den absolut senaste information om 5.0-utgåvan av Debian GNU/ Linux-systemet. Uppdaterade versioner av den här installationshandboken finns också tillgängliga från officiella installationshandboken. 1.6. Organisering av det här dokumentet Det här dokumentet är tänkt att fungera som en handbok för nybörjare av Debian. Den försöker göra så få antaganden som möjligt om din kunskapsnivå. Dock antar vi att du har en allmän uppfattning av hur maskinvaran i din dator fungerar. Expertanvändare kan också hitta intressant referensinformation i det här dokumentet inklusive minimistorlek för installation, detaljer om vilken maskinvara som stöds av Debians installationssystem och så vidare. Vi uppmuntrar expertanvändare att hoppa runt i dokumentet. I allmänhet är handboken uppbyggd i en linjär form som tar dig genom installationsprocessen från början till slut. Här är stegen som krävs för att installera Debian GNU/Linux och avsnitten i det här dokumentet som motsvarar varje steg: 1. Ta reda på om din maskinvara möter kraven för att använda installationssystemet i Kapitel 2, Systemkrav. 2. Säkerhetskopiering av ditt system, all nödvändig planering och maskinvarukonfigurering före du installerar Debian finns i Kapitel 3, Före installation av Debian GNU/Linux. Om du förbereder ett system med flera operativsystem kan du behöva skapa ytterligare partitioner på din hårddisk som Debian kan användas för. 3. I Kapitel 4, Få tag på installationsmedia kan du hitta de nödvändiga installationsfilerna för din installationsmetod. 4. Kapitel 5, Starta upp installationssystemet beskriver uppstart av installationssystemet. Det här kapitlet diskuterar också procedurer för problemlösning om du har problem med det här steget. 5. Genomför den aktuella installationen enligt Kapitel 6, Användning av Debian Installer. Det här innefattar ditt val av språk, konfiguration av drivrutiner för kringutrustning, konfiguration av nätverksanslutning så att återstående installationsfiler kan hämtas direkt från en Debian-server (om du inte installerar från en cd), partitionering av dina hårddiskar och installation av ett grundsystem och efter det val och installation av paket för vissa funktioner. (Viss bakgrund om inställning av partitioner för ditt Debian-system finns förklarat i Appendix C, Partitionera för Debian.) 6. Starta upp ditt nyinstallerade grundsystem, från Kapitel 7, Starta upp ditt nya Debian-system. När du har fått ditt system installerat kan du läsa Kapitel 8, Nästa steg och hur man ska gå vidare. Det här kapitlet förklarar var man letar för att finna mer information om Unix och Debian och hur du ersätter din kärna. Till slut, information om det här dokumentet och hur man bidrar till det kan hittas i Appendix E, Administrivia. 1.7. Om copyright och programvarulicenser Vi är säkra på att du läst några av licenserna som kommer med de flesta kommersiella programvaror -- de säger normalt sett att du bara kan använda en kopia av programvaran på en enda dator. Licensen för det här systemet är inte alls som sådan. Vi uppmuntrar dig att lägga en kopia på varje dator i din skola eller arbetsplats. Låna ut ditt installationsmedium till dina vänner och hjälp dem att installera det på deras datorer! Du kan även göra tusentals kopior och sälja dem -- dock med några få restriktioner. Din frihet att installera och använda systemet kommer direkt från att Debian är baserad på fri programvara. Att kalla programvara för fri betyder inte att programvaran inte är upphovsrättsskyddad och det betyder inte att cd-skivor som innehåller den programvaran måste distribueras gratis. Fri programvara, i den bemärkelsen betyder att licenser för individuella program inte kräver att du betalar för rättigheten att distribuera eller använda de programmen. Fri programvara betyder också att alla inte bara kan utöka, justera och ändra programvaran men också att du kan distribuera resultatet av sådant arbete. Notera Debian-projektet gör som ett praktiskt tillmötesgående mot sina användare vissa paket med programvara tillgängliga, vilka inte uppfyller våra kriterier för att vara fria. Dessa paket är dock inte en del av den officiella utgåvan och är bara tillgängliga från områdena contrib eller non-free av Debian-speglarna eller på tredjeparts cd-skivor, se Debian GNU/Linux FAQ under "Debians FTP-arkiv" för mer information om utseendet och innehåller av arkiven. Många av programmen i system är licensierade under GNU General Public License och refereras ofta till som "GPL". GPL kräver att du gör källkoden av programmen tillgängliga när du distribuerar en binär kopia av programmet; det villkoret av licensen ser till att alla användare har möjligheten att modifiera programvaran. På grund av det här villkoret är källkoden^[1] för alla sådana program är tillgänglig i Debian-systemet. Det finns ytterligare flera olika copyrightvillkor och programvarulicenser som används av programmen i Debian. Du kan hitta information om copyright och licenser för varje installerat paket på ditt system genom att se i filen /usr/ share/doc/paketnamn/copyright . För mer information om licenser och hur Debian fastställer om programvaran är tillräckligt fri för att inkluderas i huvudutgåvan, se Debians riktlinjer för fri programvara. Den mest viktiga juridiska informationen är att den här programvaran kommer utan garanti. Programmerarna som har skapat denna programvara har gjort det som förmån för gemenskapen. Ingen garanti lämnas för anpassningen av programvaran för vilket ändamål som helst. Dock, eftersom programvaran är fri, är du berättigad att modifiera så programvaran passar dina behov -- och att njuta av fördelarna av de ändringar gjorda av andra som har utökat programvaran på det här sättet. ━━━━━━━━━━━━━━ ^[1] För information om hur man hittar, packar upp och bygger binärer från Debians källkodspaket, se Debian GNU/Linux FAQ under "Grunder för Debians pakethanteringssystem". Kapitel 2. Systemkrav Innehållsförteckning 2.1. Maskinvara som stöds 2.1.1. Arkitekturer som stöds 2.1.2. Processor, moderkort och grafikstöd 2.1.3. Stöd för grafikkort 2.1.4. Bärbara datorer 2.1.5. Flera processorer 2.2. Installationsmedia 2.2.1. Cd-rom/Dvd-rom 2.2.2. Hårddisk 2.2.3. USB-minne 2.2.4. Nätverk 2.2.5. Un*x eller GNU-system 2.2.6. Lagringssystem som stöds 2.3. Kringutrustning och annan maskinvara 2.4. Köpa maskinvara specifikt för GNU/Linux 2.4.1. Undvik proprietär eller sluten maskinvara 2.4.2. Windows-specifik maskinvara 2.5. Krav för minne och diskplats 2.6. Maskinvara för anslutning till nätverk 2.6.1. Drivrutiner som kräver fast programvara 2.6.2. Trådlösa nätverkskort Det här avsnittet innehåller information om vilken maskinvara du behöver för att börja med Debian. Du kommer också att hitta länkar till ytterligare information om vilken maskinvara som stöds av GNU och Linux. 2.1. Maskinvara som stöds Debian ställer inga maskinvarukrav utöver kraven ställda för Linuxkärnan och GNU:s verktyg. Därför kan alla arkitekturer eller plattformar till vilka Linuxkärnan, libc, gcc och så vidare, blivit porterade, och för vilken en portering till Debian finns, köra Debian. Referera till ports-sidorna på http:/ /www.debian.org/ports/amd64/ för mera detaljer om AMD64-arkitektursystem som har blivit testade med Debian. Hellre än att försöka att beskriva alla de olika maskinvarukonfigurationerna som finns stöd för i AMD64 innehåller det här avsnittet allmän information och pekar till källor för ytterligare information. 2.1.1. Arkitekturer som stöds Debian 5.0 har stöd för tolv större arkitekturer och ett flertal variationer av varje arkitektur kända som "varianter". ┌──────────────────┬─────────────────┬─────────────────────────┬──────────────┐ │ Arkitektur │Debian-beteckning│ Underarkitektur │ Variant │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │Intel x86-baserad │i386 │  │  │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │AMD64 & Intel │amd64 │  │  │ │EM64T │ │ │ │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │DEC Alpha │alpha │  │  │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │Netwinder och CATS │netwinder │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ARM och StrongARM │arm │Intel IOP32x │iop32x │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │Intel IXP4xx │ixp4xx │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │PA-RISC 1.1 │32 │ │HP PA-RISC │hppa ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │PA-RISC 2.0 │64 │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │Intel IA-64 │ia64 │  │  │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │SGI IP22 (Indy/Indigo 2) │r4k-ip22 │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │SGI IP32 (O2) │r5k-ip32 │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │MIPS (big endian) │mips │Broadcom BCM91250A │sb1-bcm91250a │ │ │ │(SWARM) │ │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │Broadcom BCM91480B │sb1a-bcm91480b│ │ │ │(BigSur) │ │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │Cobalt │cobalt │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │ │r4k-kn04 │ │ │ │DECstation ├──────────────┤ │MIPS (little │ │ │r3k-kn02 │ │endian) │mipsel ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │Broadcom BCM91250A │sb1-bcm91250a │ │ │ │(SWARM) │ │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │Broadcom BCM91480B │sb1a-bcm91480b│ │ │ │(BigSur) │ │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │Atari │atari │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │Amiga │amiga │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │68k Macintosh │mac │ │Motorola 680x0 │m68k ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │ │bvme6000 │ │ │ │ ├──────────────┤ │ │ │VME │mvme147 │ │ │ │ ├──────────────┤ │ │ │ │mvme16x │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │CHRP │chrp │ │IBM/Motorola │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │PowerPC │powerpc │PowerMac │pmac │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │PReP │prep │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │sun4u │ │ │Sun SPARC │sparc ├─────────────────────────┤sparc64 │ │ │ │sun4v │ │ ├──────────────────┼─────────────────┼─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │IPL från VM-läsare och │generic │ │IBM S/390 │s390 │DASD │ │ │ │ ├─────────────────────────┼──────────────┤ │ │ │IPL från band │band │ └──────────────────┴─────────────────┴─────────────────────────┴──────────────┘ Det här dokumentet täcker in installationen för AMD64-arkitekturen. Om du letar efter information om någon av de andra arkitekturerna som Debian stöder kan du se på sidorna för Anpassningar (porteringar). 2.1.2. Processor, moderkort och grafikstöd Komplett information angående kringutrustning som stöds kan hittas i Linux Hardware Compatibility HOWTO. Det här avsnittet innehåller endast grundläggande information. 2.1.2.1. Processor Både AMD64 och Intel EM64T-processorer stöds. 2.1.3. Stöd för grafikkort Du bör använda ett VGA-kompatibelt skärmgränssnitt för konsollterminalen. Nästan alla moderna grafikkort är kompatibla med VGA. Urgamla standarder som CGA, MDA eller HGA bör också fungera om du inte kräver X11-stöd. Observera att X11 inte används under installationsprocessen som beskrivs i det här dokumentet. Debians stöd för grafiska gränssnitt bestäms av det underliggande stöd som hittas i X.Org:s X11-system. De flesta AGP-, PCI- och PCIe-grafikkort fungerar under X.Org. Detaljer om grafikbussar, kort, skärmar och pekenheter som stöds kan hittas på http://xorg.freedesktop.org/. Debian 5.0 skickar med X.Org version 7.3. 2.1.4. Bärbara datorer Bärbara datorer stöds också. Dessa datorer är ofta specialiserade eller innehåller proprietär maskinvara. För att se om din speciella bärbara dator fungerar bra med GNU/Linux, se Linux för bärbara 2.1.5. Flera processorer Stöd för flera processorer -- även kallat "symmetrisk multi-processing" eller SMP -- finns tillgängligt för den här arkitekturen. Standardkärnavbildningen för Debian 5.0 blev byggd med stöd för SMP-alternativ. Det här betyder att kärnan kommer att identifiera antalet processorer (eller processorkärnor) och automatiskt inaktivera SMP på system med en processor. 2.2. Installationsmedia Det här avsnittet hjälper dig att fastställa vilka olika medietyper som du kan använda för att installera Debian. Till exempel om du har en diskettenhet i din dator, kan den användas för att installera Debian. Det finns ett helt kapitel tillägnat media, Kapitel 4, Få tag på installationsmedia, som listar fördelar och nackdelar med varje typ av media. Du kanske vill referera tillbaka till den här sidan när du har nått fram till det avsnittet. 2.2.1. Cd-rom/Dvd-rom Notera När du ser "cd-rom" i den här handboken betyder det både cd-rom och dvd-rom för att båda teknikerna är egentligen samma från operativsystemets synvinkel med undantag för vissa mycket gamla icke-standard cd-rom-enheter som varken är SCSI eller IDE/ATAPI. Cd-rom-baserad installation stöds för vissa arkitekturer. På maskiner som har stöd för startbara cd-rom bör du kunna göra en totalt diskettlös installation. Även om ditt system inte har stöd för att starta upp från en cd-rom kan du använda cd-rom:en i förbindelse med andra tekniker för att installera ditt system, när du väl har startat upp på andra sätt; se Kapitel 5, Starta upp installationssystemet. Både cd-rom med SCSI- och IDE/ATAPI-gränssnitt stöds. Dessutom stöds icke-standardiserade cd-gränssnitt som stöds av Linux av startdisketterna (såsom Mitsumi och Matsushita-enheter). Dock kräver dessa modeller speciella startparametrar eller annan massage för att få dem att fungera, och att starta upp från dessa icke-standardiserade gränssnitt är nog inte möjligt. Linux CD-ROM HOWTO innehåller mer detaljerad information om hur man använder cd-enheter med Linux. Cd-rom-enheter via USB stöds också, såväl som FireWire-enheter som stöds av drivrutinerna ohci1394 och sbp2. 2.2.2. Hårddisk Starta upp installationssystemet direkt från en hårddisk är en annan möjlighet för många arkitekturer. Det här kräver ett annat operativsystem för att läsa in installationsprogrammet på hårddisken. 2.2.3. USB-minne Många Debianburkar behöver sina diskett- och/eller cd-enheter endast för att ställa in systemet och för räddningsaktioner. Om du använder ett antal servrar har du säkert redan tänkt på att strunta i dessa enheter och använda ett USB-minne för att installera och (vid behov) återställa systemet. Det är också användbart för mindre system som inte har plats för onödiga enheter. 2.2.4. Nätverk Nätverket kan användas under installationen för att hämta filer som behövs för installationen. Huruvida nätverket används eller inte beror på installationsmetoden du valde samt dina svar på vissa frågor som kommer att ställas under installationen. Installationssystemet har stöd för de flesta typer av nätverksanslutningar (inkluderat PPPoE, men inte ISDN eller PPP), antingen via HTTP eller FTP. Efter att installationen är färdig, kan du även konfigurera ditt system att använda ISDN och PPP. Du kan även starta upp installationssystemet över nätverket. Disklös installation med nätverksuppstart från ett lokalt nätverk och nfs-montering av alla lokala filsystem är ett annat alternativ. 2.2.5. Un*x eller GNU-system Om du kör ett annat Unix-liknande system skulle du kunna använda det för att installera Debian GNU/Linux utan att använda debian-installer som beskrivs i resten av den här handboken. Den här typen av installation kan vara användbar för användare med maskinvara som annars inte stöds eller på datorer som inte kan vara frånkopplade. Om du är intresserad av den här tekniken, hoppa till Avsnitt D.3, "Installera Debian GNU/Linux från ett Unix/Linux-system". 2.2.6. Lagringssystem som stöds Debians startdisketter innehåller en kärna som är byggd för att maximera antalet system de kan köras på. Tyvärr betyder det här att kärnan blir stor, vilket inkluderar många drivrutiner som inte kommer att användas för din maskin (se Avsnitt 8.6, "Bygg en ny kärna" för att lära dig hur man bygger en egen kärna). Stöd för ett stort antal enheter är allmänt önskvärt, för att se till att Debian kan installeras på ett stort antal maskinvaror. Generellt sett inkluderar Debians installationssystem stöd för disketter, IDE-diskar, IDE-disketter, IDE-enheter via parallellport, SCSI-styrkort och diskar, USB och FireWire. Filsystemen som stöds inkluderar FAT, Win-32 FAT-utökningar (VFAT) och NTFS. 2.3. Kringutrustning och annan maskinvara Linux har stöd för ett stort antal maskinvaruenheter såsom möss, skrivare, skannrar, PCMCIA och USB-enheter. Dock krävs inte de flesta av dessa enheter vid installation av systemet. USB-maskinvara fungerar i allmänhet bra, endast vissa USB-tangentbord kan kräva ytterligare konfiguration (se Avsnitt 3.6.4, "Maskinvaruproblem att se upp för" ). Än en gång, se Linux Hardware Compatibility HOWTO för att fastställa om din specifika maskinvara stöds av Linux. 2.4. Köpa maskinvara specifikt för GNU/Linux Det finns ett flertal tillverkare som levererar system med Debian eller andra distributioner av GNU/Linux förinstallerat. Du kan betala mer för privilegiet men det ger en känsla av trygghet eftersom du kan vara säker på att maskinvaran har bra stöd av GNU/Linux. Om du måste köpa en maskin paketerad med Windows, läs noga igenom programvarulicensen som kommer med Windows; du kan ha möjligheten att vägra licensen och hämta ut en återbetalning från din försäljare. Sök på Internet efter "windows refund" och du kan hitta användbar information för det här ändamålet. Oavsett om du köper ett system paketerat med Linux eller inte, eller kanske till och med ett begagnat system, är det fortfarande viktigt att kontrollera att din maskinvara stöds av Linux-kärnan. Kontrollera om din maskinvara finns listad i referenserna som hittas ovan. Låt din försäljare (om någon) veta att du vill köpa ett system för Linux. Stöd de maskinvarutillverkare som är Linux-vänliga. 2.4.1. Undvik proprietär eller sluten maskinvara Vissa maskinvarutillverkare berättar helt enkelt inte för oss hur man skriver drivrutiner för deras maskinvara. Andra tillåter inte att vi får tillgång till deras dokumentation utan ett avtal för tystnadsplikt som skulle hindra oss från att ge ut källkod till Linux. Eftersom vi inte har tillåtits ta del av dokumentationen för dessa enheter fungerar de helt enkelt inte under Linux. Du kan hjälpa till genom att fråga tillverkare av sådan maskinvara att ge ut dokumentationen. Om ett tillräckligt antal personer frågar kommer de förstå att den fria programvarugemenskapen är en viktig marknad. 2.4.2. Windows-specifik maskinvara En besvärande trend är ökningen av Windows-specifika modem och skrivare. I vissa fall är dessa speciellt designade för att köras på operativsystemet Microsoft Windows och har märken såsom "WinModem" eller "Tillverkad speciellt för Windows-baserade datorer". Det här är generellt sett gjort genom att ta bort de inbäddade processorerna från maskinvaran och flytta över det jobb de gjort över till en Windows-drivrutin som körs av din dators huvudprocessor. Den här strategin gör maskinvaran billigare men prissänkningen kommer oftast inte slutanvändaren till godo och den här maskinvaran kan till och med vara dyrare än liknande enheter som har kvar sin inbäddade intelligens. Du bör undvika Windows-specifik maskinvara av två anledningar. Den första är att tillverkarna normalt sett inte gör underlag tillgängligt för att skriva en Linux-drivrutin. Generellt sett är maskinvaran och programvarugränssnittet till enheten proprietär och dokumentationen är inte tillgänglig utan ett avtal om tystnadsplikt, om den finns tillgänglig över huvudtaget. Det här förhindrar att den kan användas för fri programvara eftersom utvecklare av fri programvara delger källkoden för sina program. Den andra anledningen är att när enheter som dessa har fått sina inbäddade processorer borttagna måste operativsystemet göra arbetet som de inbäddade processorerna gjorde tidigare, ofta i realtidsprioritet och därför är inte processorn tillgänglig för att köra dina program när den kör dessa enheter. Eftersom de typiska Windows-användarna inte kör flera processer lika intensivt som en Linux-användare, hoppas tillverkarna att Windows-användarna inte ska märka av den extra börda som den här maskinvaran belastar deras processor med. Dock lider alla operativsystem med multi-processing, även Windows 2000 eller XP, av minskad prestanda när tillverkare av kringutrustning snålar med den inbäddade processorkraften i sin maskinvara. Du kan hjälpa till genom att uppmuntra dessa tillverkare att ge ut dokumentation och andra resurser som är nödvändiga för oss att programmera deras maskinvara, men den bästa strategin är helt enkelt att undvika den här typen av maskinvara tills den är listad som fungerande i Linux Hardware Compatibility HOWTO. 2.5. Krav för minne och diskplats Du måste ha minst 56MB minne och 500MB hårddiskutrymme för att genomföra en normal installation. Observera att dessa siffror endast är ett absolut minimum. Se Avsnitt 3.4, "Matcha minimikrav för maskinvara" för mer realistiska siffror. Installationer på system med mindre minne^[2] eller diskutrymme tillgängligt kan vara möjliga men rekommenderas endast för erfarna användare. 2.6. Maskinvara för anslutning till nätverk Nästan alla nätverkskort (NIC) som stöds av Linux-kärnan stöds även av installationssystemet; modulära drivrutiner ska vanligtvis läsas in automatiskt. Det här inkluderat de flesta PCI- och PCMCIA-korten. För ISDN, stöds inte D-kanalsprotokollet för (gamla) tyska 1TR6; Spellcaster BRI ISDN-kort stöds inte heller av debian-installer. Användning av ISDN under installationen stöds inte. 2.6.1. Drivrutiner som kräver fast programvara Installationssystemet har för närvarande inte stöd för att hämta fast programvara. Det här betyder att de nätverkskort som använder en drivrutin som kräver att fast programvara läses in, inte stöds som standard. Om det inte finns något annat nätverkskort som du kan använda under installationen, är det fortfarande möjligt att installera Debian GNU/Linux med en fullständig cd-rom eller dvd-avbildning. Välj alternativet att inte konfigurera ett nätverk och installera endast med de paket som finns tillgängliga på cd/dvd-skivan. Du kan då installera drivrutinen och den fasta programvaran som du behöver efter att installationen är färdig (efter omstarten) och konfigurera ditt nätverk manuellt. Observera att den fasta programvaran kan vara paketerad separat från drivrutinen och kanske inte finns tillgänglig i sektionen "main" i Debian GNU/Linux-arkivet. Om själva drivrutinen stöds, kan du även använda nätverkskortet under installationen genom att kopiera den fasta programvaran från något media till / usr/lib/hotplug/firmware. Glöm inte att även kopiera den fasta programvaran till den platsen på det installerade systemet innan omstarten vid slutet av installationen. 2.6.2. Trådlösa nätverkskort Trådlösa nätverkskort stöds i allmänhet också men med ett stort förbehåll. En hel del trådlösa kort kräver drivrutiner som antingen är icke-fria eller inte har accepterats i den officiella Linux-kärnan. Dessa nätverkskort kan man oftast få att fungera under Debian GNU/Linux, men stöds inte under installationen. Om det inte finns något annat nätverkskort som du kan använda under installationen, är det fortfarande möjligt att installera Debian GNU/Linux med en fullständig cd-rom eller dvd-avbildning. Använd samma procedur som beskrevs här ovan för nätverkskort som kräver fast programvara. I vissa fall finns drivrutinen du behöver inte tillgänglig som ett Debian-paket. Du kommer då att behöva leta om det finns källkod tillgänglig på Internet och själv bygga drivrutinen. Hur man gör det här är utanför omfånget för den här handboken. Om ingen Linux-drivrutin finns tillgänglig, är din sista utväg att använda paketet ndiswrapper, vilket tillåter att du använder en drivrutin från Windows. ━━━━━━━━━━━━━━ ^[2] Installationsavbildningar som har stöd för det grafiska installationsprogrammet kräver mer minne än avbildningar med endast har stöd för det textbaserade installationsprogrammet och bör inte användas på system med mindre än 56MB minne. Om det finns ett val mellan att starta upp det vanliga och det grafiska installationsprogrammet bör det vanliga väljas. Kapitel 3. Före installation av Debian GNU/Linux Innehållsförteckning 3.1. Översikt av installationsprocessen 3.2. Säkerhetskopiera dina befintliga data! 3.3. Information du behöver 3.3.1. Dokumentation 3.3.2. Hitta informationskällor för maskinvara 3.3.3. Maskinvarukompatibilitet 3.3.4. Nätverksinställningar 3.4. Matcha minimikrav för maskinvara 3.5. Förpartionering för system med flera operativsystem 3.5.1. Partitionera från DOS eller Windows 3.6. Inställning av maskinvara och operativsystem före installation 3.6.1. Starta BIOS-inställningsmenyn 3.6.2. Val av uppstartsenhet 3.6.3. Blandade BIOS-inställningar 3.6.4. Maskinvaruproblem att se upp för Det här kapitlet går igenom förberedelser för installation av Debian innan du ens startar upp installationsprogrammet. Det inkluderar säkerhetskopiering av ditt data, insamling av information om din maskinvara och att hitta all nödvändig information. 3.1. Översikt av installationsprocessen Först, bara som en notering angående ominstallationer. Med Debian är omständigheter som kräver en total ominstallation av ditt system mycket ovanliga; kanske är mekaniska fel på hårddisken vanligaste orsaken. Många vanliga operativsystem kan kräva att en total installation genomförs när kritiska fel inträffar eller för uppgraderingar till nyare versioner av operativsystemet. Även om en total nyinstallation inte krävs måste ofta program du använder installeras om för att fungera korrekt i det nya operativsystemet. Med Debian GNU/Linux är det troligt att ditt operativsystem kan lagas istället för att bytas ut om saker går fel. Uppgraderingar kräver aldrig en total fullständig installation; du kan alltid uppgradera direkt. Program är nästan alltid kompatibla med tidigare utgåvor av operativsystemet. Om en ny programversion kräver nyare hjälpprogramvara kommer Debians paketsystem att se till att all nödvändig programvara automatiskt identifieras och installeras. Mycket arbete har lagts på att ominstallationer inte ska behövas, så utgå därför ifrån att det är din absolut sista utväg. Installationsprogrammet är inte designad för att ominstallera ett befintligt system. Här är en översikt av de steg du kommer att ta under installationsprocessen. 1. Säkerhetskopiera befintliga data eller dokument från hårddisken där du planerar att installera. 2. Samla information om din dator och annan behövlig dokumentation innan du startar installationen. 3. Skapa partitionerbart utrymme för Debian på din hårddisk. 4. Skaffa installeringsprogramvaran och eventuella specialdrivrutiner som din maskin kräver (förutom användare med Debian-cd). 5. Ställ in datorn för uppstart från band, disketter eller USB-minnen, eller placera uppstartsfiler (de flesta användare med Debian-cd kan starta upp från en av cd-skivorna). 6. Starta upp installationssystemet. 7. Välj installationsspråket. 8. Aktivera anslutning mot Ethernet-nätverket, om tillgängligt. 9. Skapa och montera partitioner på vilka Debian kommer att installeras. 10. Se den automatiska hämtningen, installeringen och konfigureringen av grundsystemet. 11. Installera en starthanterare som kan starta upp Debian GNU/Linux eller dina andra operativsystem. 12. Starta det nyligen installerade systemet för första gången. För AMD64 har du möjligheten att använda en grafisk version av installationssystemet. För mer information om det grafiska installationsprogrammet, se Avsnitt D.6, "Det grafiska installationsprogrammet" . Om du får problem under installationen hjälper det att veta vilka paket som ingår i varje steg. Här är de ledande programvaruskådisarna i det här installationsdramat: Installeringsprogramvaran, debian-installer, är det primära målet för den här handboken. Den identifierar maskinvara och läser in lämpliga drivrutiner, använder dhcp-client för att ställa in nätverksanslutningen, och kör debootstrap för att installera paketen för grundsystemet och kör tasksel för att låta dig installera ytterligare programvara. Många fler skådespelare spelar mindre roller i den här processen, men debian-installer har gjort klart sin funktion när du startar upp det nya systemet för första gången. För att anpassa systemet för att passa dina behov, låter tasksel dig välja att installera olika fördefinierade samlingar av programvara såsom en webbserver eller en skrivbordsmiljö. Ett viktigt alternativ under installationen är huruvida en grafisk skrivbordsmiljö ska installeras eller inte, innehållandes X Window System och en av de tillgängliga grafiska skrivbordsmiljöerna. Om du väljer att inte markera funktionen "Skrivbordsmiljö", kommer du att få ett relativt grundläggande, kommandoradsdrivet system. Installering av funktionen Skrivbordsmiljö är valfri därför att den kräver den hel del diskutrymme, och för att många Debian GNU/Linux-system är servrar som egentligen inte har något behov för ett grafiskt användargränssnitt för att göra sitt jobb. Tänk dock på att X Window System är fullständigt separerat från debian-installer, och är dessutom mycket mer komplicerat. Installation och felsökning av X Window System täcks inte in av den här handboken. 3.2. Säkerhetskopiera dina befintliga data! Innan du börjar, se till att säkerhetskopiera alla filer som nu finns på ditt system. Om det här är första gången som ett icke-urspungligt operativsystem installeras på din dator, är det antagligen så att du behöver partitionera om din disk för att skapa plats åt Debian GNU/Linux. När du partitionerar din disk bör du räkna med att allting på disken kan komma att förloras, oavsett vilket program du använder för att göra det. Programmen som används i installationen är ganska tillförlitliga och de flesta har använts i flera år; men de är också mycket kraftfulla och ett litet felsteg kan skapa stora problem. Även efter säkerhetskopieringen bör du vara försiktig och tänka dig för innan du svarar på frågor och åtgärder. Två minuters betänketid kan spara dig timmar av onödigt arbete. Om du skapar ett system med flera uppstartsval, se till att du har installationsmedia för de andra operativsystemen till hands. Speciellt om du partitionerar om din hårddisk behöver du kanske installera om starthanteraren för ditt operativsystem, eller i många fall kanske hela operativsystemet och alla filer på de berörda partitionerna. 3.3. Information du behöver 3.3.1. Dokumentation 3.3.1.1. Installationshandbok Dokumentet du nu läser, som är den officiella versionen av Installationsguiden för utgåvan lenny av Debian; tillgänglig i olika format och översättningar. 3.3.1.2. Maskinvarudokumentation Innehåller ofta användbar information om hur du konfigurerar eller använder din maskinvara. ● Linux Hardware Compatibility HOWTO 3.3.2. Hitta informationskällor för maskinvara I många fall kan installationsprogrammet automatiskt identifiera din maskinvara. Men för att vara förberedd rekommenderar vi att du gör dig hemmastadd med din maskinvara före installationen. Maskinvaruinformation kan samlas in från: ● Handböckerna som kommer med varje maskinvarudel. ● BIOS-inställningarna på din dator. Du kan se de här skärmarna när du startar din dator genom att trycka på en tangentkombination. Leta i din handbok efter kombinationen. Ofta är det tangenten Delete. ● Förpackningarna och lådorna för varje del av maskinvaran. ● Systemfönstret i Windows kontrollpanel. ● Systemkommandon eller verktyg i ett annat operativsystem, inklusive filhanterarskärmar. Den här källan är speciellt användbar för information om RAM-minne och hårddisksutrymme. ● Din systemadministratör eller Internetleverantör. De här källorna kan informera dig om de inställningar du behöver för att ställa in din nätverksanslutning och e-post. Tabell 3.1. Maskinvaruinformation som behövs för en installation ┌──────────┬──────────────────────────────────────────────────────────────────┐ │Maskinvara│ Information du kan behöva │ ├──────────┼──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Hur många du har. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Deras ordning i systemet. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Om IDE eller SCSI används (de flesta datorer använder IDE). │ │Hårddiskar├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Tillgängligt ledigt utrymme. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Partitioner. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Partitioner där andra operativsystem är installerade. │ ├──────────┼──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Modell och tillverkare. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Upplösningar som stöds. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Horisontell uppdateringsfrekvens. │ │Skärm ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Vertikal uppdateringsfrekvens. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Färgdjup (antal färger) som stöds. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Skärmstorlek. │ ├──────────┼──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Typ: serieport, PS/2 eller USB. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Port. │ │Mus ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Tillverkare. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Antal knappar. │ ├──────────┼──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Modell och tillverkare. │ │Nätverk ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Typ av adapter. │ ├──────────┼──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Modell och tillverkare. │ │Skrivare ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Utskriftsupplösningar som stöds. │ ├──────────┼──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Modell och tillverkare. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │Grafikkort│Tillgängligt videominne. │ │ ├──────────────────────────────────────────────────────────────────┤ │ │Upplösningar och färgdjup som stöds (dessa bör kontrolleras mot │ │ │vad din skärm klarar av). │ └──────────┴──────────────────────────────────────────────────────────────────┘ 3.3.3. Maskinvarukompatibilitet Många märkesprodukter fungerar utan problem på Linux. Mängden maskinvara som stöds av Linux ökar dagligen. Dock kan Linux fortfarande inte köra lika många olika typer av maskinvara som en del andra operativsystem. Speciellt kan Linux normalt sett inte köra maskinvara som kräver en körande version av Windows för att fungera. Även om viss Windows-specifik maskinvara går att få igång på Linux betyder det ofta en extra arbetsinsats. Dessutom är Linux-drivrutiner för Windows-specifik maskinvara ofta specifik till en Linux-kärna. Därför kan de fort bli föråldrade. Så kallade win-modem är den mest vanliga typen av den maskinvaran. Dock kan även skrivare och annan utrustning vara Windows-specifika. Du kan kontrollera maskinvarukompatibiliteten genom att: ● Kontrollera tillverkarens webbplatser för nya drivrutiner. ● Se på webbsidor eller läs handböcker och leta efter information om emulering. Mindre kända märken kan ibland använda drivrutiner eller inställningar från mer kända märken. ● Sök i maskinvarukompatibilitetslistor för Linux på webbsidor som är inriktade på din arkitektur. ● Sök på Internet efter andra användares erfarenheter. 3.3.4. Nätverksinställningar Om din dator är ansluten till ett nätverk dygnet runt (exempelvis via Ethernet eller liknande anslutning -- inte en PPP-anslutning), bör du fråga din nätverksadministratör efter följande information. ● Ditt datornamn (du kanske kan välja det här helt på egen hand). ● Ditt domännamn. ● Din dators IP-adress. ● Nätmasken som används på ditt nätverk. ● IP-adressen till den gateway som är standardrutten ut från ditt nätverk, om ditt nätverk har en gateway. ● Systemet på ditt nätverk som du ska använda som en DNS-server (Domännamnstjänst). Å andra sidan, om din administratör berättar för dig att en DHCP-server finns tillgänglig och rekommenderas, behöver du inte den här information då DHCP-servern kommer att ge ut den direkt till din dator under installationsprocessen. Om du använder ett trådlöst nätverk, bör du också ta reda på: ● ESSID för ditt trådlösa nätverk. ● WEP-säkerhetsnyckel (om sådan används). 3.4. Matcha minimikrav för maskinvara När du har samlat in information om maskinvaran i din dator, kontrollera att din maskinvara låter dig göra den typ av installation som du vill göra. Beroende på dina behov, kan du klara dig med mindre än vad som rekommenderas av maskinvaran listad i tabellen nedan. Många användare riskerar dock troligen att bli frustrerade om de ignorerar de här förslagen. En Pentium 4 med 1 GHz-processor är minsta rekommenderade datorn för ett skrivbordssystem. Tabell 3.2. Rekommenderade minimala systemkrav ┌─────────────────────┬─────────────┬───────────────────┬──────────┐ │ Installationstyp │RAM (minimum)│RAM (rekommenderat)│ hårddisk │ ├─────────────────────┼─────────────┼───────────────────┼──────────┤ │Ingen skrivbordsmiljö│64 megabyte │256 megabyte │1 gigabyte│ ├─────────────────────┼─────────────┼───────────────────┼──────────┤ │Med skrivbordsmiljö │64 megabyte │512 megabyte │5 gigabyte│ └─────────────────────┴─────────────┴───────────────────┴──────────┘ Det faktiska minimumkraven för minne är mycket mindre än de siffror som listas i den här tabellen. Beroende på arkitekturen är det möjligt att installera Debian med så lite som 20 MB (för s390) till 48 MB (för i386 och amd64). Det samma gäller för diskutrymmeskraven, speciellt om du väljer vilka program som ska installeras; se Avsnitt D.2, "Nödvändig diskplats för funktioner" för ytterligare information om diskutrymmeskraven. Det är möjligt att köra en grafisk skrivbordsmiljö på äldre eller mindre kraftfulla system, men i det fallet rekommenderas det att installera en fönsterhanterare som är mindre resurshungrig än skrivbordsmiljöerna GNOME eller KDE; tänkbara alternativ är xfce4, icewm och wmaker, men det finns även andra att välja bland. Det är praktiskt omöjligt att ge allmänna krav för minne eller diskutrymme för serverinstallationer eftersom det beror mycket på vad servern kommer att användas till. Kom ihåg att dessa storlekar inte inkluderar alla de andra material som vanligtvis hittas på ett system, såsom användarfiler, e-post och data. Det är alltid bäst att vara generös när du uppskattar utrymmet för dina egna filer och data. Diskutrymmet som krävs för oproblematisk körning av själva Debian GNU/ Linux-systemet är inkluderat i dessa rekommenderade systemkrav. Noterbart är att partitionen /var innehåller en hel del tillståndsinformation som är specifik för Debian i tillägg till dess vanliga innehåll, som loggfiler. Filerna för dpkg (med information om alla installerade paket) kan enkelt konsumera 40 MB. Även apt-get lägger hämtade paket här innan de installeras. Du bör vanligtvis allokera åtminstone 200 MB för /var, och en hel del mer om du installerar en grafisk skrivbordsmiljö. 3.5. Förpartionering för system med flera operativsystem Partitionering av din disk refererar helt enkelt till processen att dela upp din disk i sektioner. Varje sektion blir då oberoende av de andra. Det är grovt sett likvärdigt med att sätta upp väggar inne i ett hus; om du ställer in möbler i ett rum så påverkar de inte något annat rum. Om du redan har ett operativsystem på ditt system (Windows 9x, Windows NT/2000/ XP, OS/2, MacOS, Solaris, FreeBSD, ...) och vill ha Linux på samma disk, behöver du antaglien partitionera om disken. Debian kräver sina egna hårddiskpartitioner och kan inte installeras på Windows- eller MacOS-partitioner. Det kan dela vissa partitioner med andra Linux-system, men det täcks inte in här. Du behöver åtminstone en partition avsedd enbart för Debians rot. Du kan hitta information om din aktuella partitionskonfiguration genom att använda ett partitioneringsverktyg för ditt aktuella operativsystem, såsom fdisk eller PartitionMagic. Partitioneringsverktyg tillhandahåller alltid ett sätt att visa befintliga partitioner utan att göra ändringar. Normalt sett så kommer data och filer i ett filsystem på en partition att förstöras om partitionen ändras. Därför bör du alltid göra säkerhetskopior innan du partitionerar om. Om man använder jämförelsen med huset skulle du antagligen vilja flytta ut alla möbler innan väggarna flyttas då de annars riskerar att de förstörs. Om din dator har mer än en hårddisk kanske du vill avdela en av dem helt till Debian. Om så är fallet behöver du inte partitionera den disken före uppstarten av installationssystemet; installationsprogrammets inbyggda partitioneringsprogram är utmärkt för den uppgiften. Om din dator endast har en hårddisk, och du vill ersätta hela det redan installerade operativsystemet med Debian GNU/Linux, kan du också vänta med att partitionera den som en del av installationsprocessen (Avsnitt 6.3.2, "Partitionering och val av monteringspunkter"), efter att du har startat upp installationssystemet. Dock fungerar endast det här om du planerar att starta upp installationssystemet från band, cd-rom eller filer på en ansluten maskin. Tänk på att om du startar upp från filer placerade på hårddisken, och sedan partitionerar samma hårddisk i installationssystemet, och därigenom raderar uppstartsfilerna, är det bara att hoppas att installationen lyckas första gången. Åtminstone i det här fallet bör du ha något alternativt sätt att återuppliva din dator såsom det ursprungliga systemets installationsband eller cd-skivor. Om din maskin redan har ett flertal partitioner, och tillräckligt utrymme kan erbjudas genom att ta bort och ersätta en eller flera av dem, kan du även då vänta och använda partitioneringsprogrammet i Debian Installer. Du bör fortfarande läsa genom materialet nedan, på grund av att det kan finnas speciella omständigheter såsom ordningen på befintliga partitioner inom partitionskartan, som ändå tvingar dig att partitionera före en installation. Om din maskin har ett FAT- eller NTFS-filsystem, som används av DOS och Windows, kan du vänta och använda partitioneringsprogrammet i Debian Installer för att ändra storleken på filsystemet. Om inget av ovanstående gäller för dig, behöver du partitionera din hårddisk innan du startar upp installationen för att skapa partitionerbart utrymme för Debian. Om några av partitionerna kommer att ägas av andra operativsystem, bör du skapa de partitionerna med partitionsprogrammen för det operativsystemet. Vi rekommenderar att du inte försöker skapa partitioner för Debian GNU/Linux med verktyg från ett annat operativsystem. Du bör istället bara skapa de partitioner för det ursprungliga operativsystemet som du vill bibehålla. Om du ska att installera fler än ett operativsystem på samma maskin, bör du installera alla andra system innan du börjar med Linux-installationen. Windows och andra installationer kan förstöra möjligheten att starta Linux, eller föreslå dig att formatera om icke ursprungliga partitioner. Du kan oftast reparera eventuella fel som uppstår efter de här åtgärderna eller undvika att felen uppstår, men att installera det ursprungliga systemet först besparar dig troligen en hel del problem. Om du för närvarande har en hårddisk med en partition (en vanlig inställning för skrivbordsdatorer) och du vill få möjlighet att starta upp både det ursprungliga operativsystemet och Debian, behöver du göra följande: 1. Säkerhetskopiera allt på datorn. 2. Starta upp från det ursprungliga operativsystemets installationsmedia såsom cd-rom eller band. 3. Använd de ursprungliga partitioneringsverktygen för att skapa ursprungliga systempartition(er). Lämna antingen kvar en tom partition eller frigör utrymme för Debian GNU/Linux. 4. Installera det ursprungliga operativsystemet på dess nya partition. 5. Starta upp det ursprungliga systemet igen för att kontrollera att allting är OK och hämta ner uppstartsfilerna för Debian Installer. 6. Starta upp Debian Installer för att fortsätta installera Debian. 3.5.1. Partitionera från DOS eller Windows Om du manipulerar befintliga FAT- eller NTFS-partitioner, rekommenderas det att du antingen använder planen nedan eller de verktyg som tillhör Windows eller DOS. Om inte, är det egentligen inte nödvändigt att partitionera från DOS eller Windows; Linux egna partitioneringsverktyg gör generellt sett ett bättre jobb. Men om du har en stor IDE-disk och inte använder LBA-adressering, överliggande drivrutiner (tillhandahålls ibland av hårddisktillverkaren), eller ett nytt (efter 1998) BIOS som har stöd för utökningar för tillgång till stora diskar, då måste du noggrant placera din uppstartspartition för Debian. I det här fallet måste du lägga uppstartspartitionen inom de första 1024 cylindrarna på din hårddisk (vanligtvis runt 524 megabyte, utan BIOS-översättning). Det kan vara nödvändigt att flytta en befintlig FAT- eller NTFS-partition. 3.5.1.1. Ompartitionering utan att förlora data vid start från DOS, Win-32 eller OS/2 En av de vanligaste installationerna är på en dator som redan innehåller DOS (inklusive Windows 3.1), Win32 (såsom Windows 95, 98, Me, NT, 2000, XP) eller OS/2, och att det är önskvärt att lägga in Debian på samma disk utan att förstöra tidigare system. Observera att installationsprogrammet har stöd för att ändra storlek på FAT- och NTFS-filsystem som används av DOS och Windows. Starta helt enkelt installationsprogrammet, välj alternativet Manuell partitionering, välj den partition som du ska ändra storlek på och ange dess nya storlek. I de flesta fall behöver du inte använda metoden som beskrivs här nedan. Innan du fortsätter bör du ha bestämt dig för hur du ska dela upp disken. Metoden i det här avsnittet kommer endast att dela upp en befintlig partition i två delar. En kommer att innehålla originaloperativsystemet och den andra kommer att användas för Debian. Under installationen av Debian kommer du ges möjligheten att använda Debian-delen av disken som du vill, alltså, som växlingsutrymme eller som ett filsystem. Idén är att flytta all data på partitionen till början, före partitionsinformationen ändras, så att ingenting förloras. Det är viktigt att du gör så lite som möjligt mellan dataflytten och ompartitioneringen för att minimera chansen att en fil skrivs nära slutet på partitionen eftersom det här kommer att minska den mängd utrymme du kan ta från partitionen. Det första som behövs är en kopia av fips som finns tillgänglig i katalogen tools/ på din närmaste Debian-spegel. Packa upp arkivet och kopiera filerna RESTORRB.EXE, FIPS.EXE och ERRORS.TXT till en startbar diskett. En startbar diskett kan skapas med kommandot sys a: under DOS. fips har en mycket bra dokumentation som du kanske vill läsa. Du kommer definitivt att behöva läsa dokumentationen om du använder en drivrutin för diskkomprimering eller en diskhanterare. Skapa disketten och läs dokumentationen innan du defragmenterar disken. Nästa steg är att flytta all data till början av partitionen. defrag, som finns som standard i DOS 6.0 och senare, kan lätt göra jobbet. Se dokumentationen för fips för en lista på annan programvara som också kan göra det. Observera att om du har Windows 9x, måste du köra defrag därifrån, eftersom DOS inte förstår VFAT, som används för att ge stöd för långa filnamn, som används i Windows 95 och högre. Efter att ha kört defragmenteraren (som kan ta en bra stund på en stor disk), starta om med fips-disketten som du skapade i diskettenheten. Ange a:\fips och följ instruktionerna. Observera att det finns många andra partitionshanterare där ute, i fall att fips inte fungerar för dig. 3.5.1.2. Partitionering för DOS Många som partitionerar för DOS-diskar, eller ändrar storleken på DOS-partitioner, med Linux-verktyg, har upplevt problem med att arbeta på de ändrade FAT-partitionerna. Till exempel har vissa rapporterat dålig prestanda, återkommande problem med scandisk, eller andra konstiga fel i DOS eller Windows. Det verkar vara så att när du än skapar eller ändrar storlek på en partition för DOS-användning, är det en bra idé att fylla de första sektorerna med nollor. Gör det här innan du kör DOS-kommandot format, genom att köra följande kommando från Linux: # dd if=/dev/zero of=/dev/hdXX bs=512 count=4 3.6. Inställning av maskinvara och operativsystem före installation Det här avsnittet kommer att gå igenom inställning av maskinvara före installationen, om någon, som du behöver göra innan Debian installeras. Generellt sett gäller det här kontroll och möjligen ändring av inställningar i den fasta programvaran för ditt system. "Fast programvara" (firmware) är kärnprogramvaran som används av maskinvaran; den anropas under bootstrap-processen (efter påslagning av ström). Kända maskinvaruproblem som påverkar tillförlitligheten för Debian GNU/Linux på ditt system kommer också tas med. 3.6.1. Starta BIOS-inställningsmenyn BIOS tillhandahåller de grundläggande funktionerna som behövs för att starta upp din maskin och låta ditt operativsystem få tillgång till din maskinvara. Ditt system tillhandahåller antagligen en inställningsmeny för BIOS, som används för att konfigurera BIOS. Innan du installerar, måste du se till att ditt BIOS är inställt korrekt; att inte göra det kan leda till återkommande krascher eller att Debian inte kan installeras. Resten av det här avsnittet är hämtat från http://www.faqs.org/faqs/ pc-hardware-faq/part1/, som svar på frågan, "Hur kommer jag till konfigurationsmenyn i CMOS?". Hur du kommer åt konfigurationsmenyn i BIOS (eller "CMOS") beror på vem som skrev din BIOS-programvara: AMI BIOS Tangenten Delete under självtestet Award BIOS Ctrl-Alt-Esc, eller Delete-tangenten under självtestet DTK BIOS Tangenten Esc under självtestet IBM PS/2 BIOS Ctrl-Alt-Insert efter Ctrl-Alt-Delete Phoenix BIOS Ctrl-Alt-Esc eller Ctrl-Alt-S eller F1 Information om anrop till andra BIOS-rutiner kan hittas i http://www.tldp.org/ HOWTO/Hard-Disk-Upgrade/install.html. Vissa AMD64-maskiner har inte en konfigurationsmeny för CMOS i BIOS. De kräver en programvara för CMOS-inställningar. Om du inte har disketten för installation och/eller diagnostik för din maskin, kan du försöka använda ett shareware-/freeware-program. Prova att leta i ftp://ftp.simtel.net/pub/ simtelnet/msdos/. 3.6.2. Val av uppstartsenhet Många BIOS har en inställningsmeny som låter dig välja de enheter som ska användas för att starta systemet. Ställ in den till att leta efter ett startbart operativsystem på A: (första diskettenheten), sedan eventuellt den första cd-rom-enheten (visas möjligen som D: eller E:), och sedan från C: (första hårddisken). Den här inställningen gör att du kan starta upp från antingen en diskett eller en cd-rom, vilka är de två mest vanliga uppstartsmetoderna som används för att installera Debian. Om du har ett nyare SCSI-styrkort och du har en cd-rom-enhet ansluten till den, kan du normalt sett starta upp från den enheten. Allt du behöver göra är att aktivera uppstart från en cd-rom i SCSI-BIOS på ditt styrkort. Ett annat populärt alternativ är att starta upp från en USB-lagringsenhet (kallas även USB-minne eller USB-nyckel). Vissa BIOS kan starta upp direkt från en USB-lagringsenhet och vissa kan det inte. Du kanske behöver konfigurera ditt BIOS för att starta upp från en "Flyttbar enhet" eller kanske en "USB-ZIP" för att få den att starta upp från USB-enheten. Här är några detaljer om hur man ställer in uppstartsordningen. Kom ihåg att återställa uppstartsordningen efter att Linux har installerats, så att du startar om din maskin från hårddisken. 3.6.2.1. Ändra uppstartsordning på datorer med IDE 1. När din dator startar, tryck tangenterna för att komma in i BIOS-verktyget. Ofta är det tangenten Delete. Konsultera dock maskinvarudokumentationen för de exakta tangenterna. 2. Hitta uppstartssekvensen i inställningsverktyget. Dess placering beror på ditt BIOS men du ska leta efter ett fält som listar diskarna. Vanliga poster på IDE-maskiner är C, A, cdrom eller A, C, cdrom. C är hårddisken och A är diskettenheten. 3. Ändra inställningen för uppstartssekvensen så att cd-rom eller disketten är först i listan. Vanligtvis är det tangenterna Page Up eller Page Down som växlar mellan de möjliga valen. 4. Spara din ändringar. Instruktioner på skärmen talar om för dig hur man sparar ändringarna på din dator. 3.6.2.2. Ändra uppstartsordning på datorer med SCSI 1. När din dator startar, tryck tangenterna för att gå in i SCSI-inställningsverktyget. Du kan starta SCSI-inställningsverktyget efter att minnestestet och meddelandet om hur man startar BIOS-verktyget visats när du startat din dator. Tangenttryckningarna du behöver beror på verktyget. Ofta är det Ctrl-F2. Konsultera dock din maskinvarudokumentation för de exakta tangenterna. 2. Hitta verktyget för att ändra uppstartsordningen. 3. Ställ in verktyget så att SCSI ID för cd-enheten är den första i listan. 4. Spara dina ändringar. Instruktionerna på skärmen talar om för dig hur du sparar ändringarna på din dator. Ofta måste du trycka F10. 3.6.3. Blandade BIOS-inställningar 3.6.3.1. Cd-rom-inställningar Vissa BIOS-system (såsom Award BIOS) låter dig automatiskt ställa in cd-hastigheten. Du bör undvika det och istället ställa in den till, låt oss säga, den lägsta hastigheten. Om du får felmeddelanden liknande seek failed (sökfel), beror det kanske på det här. 3.6.3.2. Utökat mot Expanderat minne Om ditt system ger både extended (utökat) och expanded (expanderat) minne, ställ in det så att det finns så mycket utökat och så lite expanderat minne som möjligt. Linux kräver utökat minne och kan inte använda expanderat minne. 3.6.3.3. Virusskydd Inaktivera alla funktioner för virusvarningar som ditt BIOS kan erbjuda. Om du har ett kort för virusskydd eller speciell maskinvara, se till att det är inaktiverat eller fysiskt borttaget när du kör GNU/Linux. De är inte kompatibla med GNU/Linux, och för övrigt är virus ganska sällsynta på grund av filsystemsbehörigheter och skyddat minne i Linux-kärnan^[3]. 3.6.3.4. Shadow RAM Ditt moderkort kan innehålla shadow RAM eller BIOS-cachning. Du kan se inställningarna för "Video BIOS Shadow", "C800-CBFF Shadow", etc. Inaktivera allt shadow RAM. Shadow RAM används för att accelerera tillgång till ROM på ditt moderkort och på vissa styrkort. Linux använder inte ROM när den har startat upp på grund av att den har sin egna snabbare 32-bitars programvara istället för 16-bitar programmen i ROM. Inaktivering av shadow RAM kan göra något av det tillgängligt för program att använda som normalt minne. Lämna shadow RAM aktiverad kan störa när Linux behöver åtkomst till maskinvaruenheter. 3.6.3.5. Minneshål Om ditt BIOS erbjuder något liknande "15-16 MB Memory Hole", inaktivera det. Linux förväntar sig att hitta minne där om du har så mycket RAM. Vi har fått en rapport om ett Intel Endeavor-moderkort på vilken det finns ett alternativ kallat "LFB" eller "Linear Frame Buffer". Den har två inställningar: "Disabled" (inaktiverad) och "1 Megabyte". Ställ in den till "1 Megabyte". När den var inaktiverad lästes installationsdisketten inte helt korrekt, och systemet kraschade till slut. I skrivande stund förstår vi inte hur den här speciella enheten fungerar -- det bara fungerade med den inställningen och inte utan den. 3.6.3.6. Avancerad strömhantering (APM) Om ditt moderkort innehåller Advanced Power Management (APM), konfigurera det så att strömhantering kontrolleras av APM. Inaktivera lägena "doze", "standby", "suspend", "nap", och "sleep", och inaktivera hårddiskens "power-down timer". Linux kan ta kontrollen över de här lägena och kan göra ett bättre jobb för strömhantering än vad BIOS kan. 3.6.4. Maskinvaruproblem att se upp för USB BIOS-stöd och tangentbord. Om du inte har ett AT-liknande tangentbord och endast en USB-modell kan du behöva aktivera emulering av äldre AT-tangentbord i dina BIOS-inställningar. Gör endast det här om installationssystemet misslyckas att använda ditt tangentbord i USB-läge. Tvärtemot, för vissa system (speciellt bärbara) kan du behöva inaktivera äldre USB-stöd om ditt tangentbord inte fungerar. Konsultera handboken för ditt moderkort och leta i BIOS efter alternativen "Legacy keyboard emulation" eller "USB keyboard support". ━━━━━━━━━━━━━━ ^[3] Efter installationen kan du aktivera skydd för uppstartssektorn om du vill. Det ger ingen extra säkerhet i Linux men om du även kör Windows kan det förhindra en katastrof. Det finns ingen anledning att mixtra med huvudstartsektorn (MBR) efter att starthanteraren har ställts in. Kapitel 4. Få tag på installationsmedia Innehållsförteckning 4.1. Officiella Debian GNU/Linux cd-rom-uppsättningar 4.2. Hämta filer från Debian-speglar 4.2.1. Var man får tag på installationsavbildningar 4.3. Förbereda filer för uppstart med USB-minne 4.3.1. Kopiera filerna -- det enkla sättet 4.3.2. Kopiera filerna -- det flexibla sättet 4.3.3. Lägga till en ISO-avbildning 4.3.4. Starta upp på USB-minne 4.4. Förbereda filer för uppstart med hårddisk 4.4.1. Starta upp hårddiskinstalleraren med LILO eller GRUB 4.5. Förbered filerna för nätverksuppstart via TFTP 4.5.1. Konfigurera en BOOTP-server 4.5.2. Konfigurering av DHCP-server 4.5.3. Aktivering av TFTP-server 4.5.4. Flytta TFTP-avbildningarna till rätt plats 4.6. Automatisk installation 4.6.1. Automatisk installation med Debian Installer 4.1. Officiella Debian GNU/Linux cd-rom-uppsättningar Det klart enklaste sättet att installera Debian GNU/Linux är från en officiell uppsättning av Debians cd-skivor. Du kan köpa uppsättningen från en leverantör (se Debian-cd-försäljare). Du kan också hämta cd-avbildningar från en Debian-spegel och göra en egen uppsättning, om du har en snabb nätverksanslutning och en cd-brännare (se Debian GNU/Linux på cd för detaljerade instruktioner). Om du har en uppsättning av Debians cd-skivor och möjligheten att starta upp din dator på en cd-skiva kan du hoppa till Kapitel 5, Starta upp installationssystemet; mycket jobb har lagts ner på att se till att filer som de flesta behöver finns på cd-skivan. Även om en full uppsättning av binära paket kräver många cd-skivor är det ovanligt att du behöver paket på tredje cd-skivan och uppåt. Du kan också använda dvd-versionen som sparar en hel del plats på din bokhylla och du slipper mata skivor in och ut. Om din maskin inte har stöd för uppstart på cd-skiva men du har en cd-uppsättning kan du använda en alternativ strategi såsom hårddisk, usb-minne, nätuppstart, eller manuellt läsa in kärnan från en cd för att initialt starta upp systemets installationsprogram. Filerna du behöver för att starta upp på annat sätt finns också på cd:n; organiseringen av Debians nätverksarkiv och cd-katalogen är identisk. När filsökvägar i arkivet anges nedan för speciella filer du behöver för uppstart kan du leta efter de här filerna i samma kataloger och underkataloger på din cd. När installationsprogrammet har startat upp kan den hämta de andra filerna den behöver från cd-skivan. Om du inte har en cd-uppsättning behöver du hämta systemfiler för installationsprogrammet och placera dem på hårddisk eller usb-minne eller en ansluten dator så att de kan användas för att starta upp installationsprogrammet. 4.2. Hämta filer från Debian-speglar För att hitta den närmaste (och kanske även den snabbaste) spegeln, se Hämta Debian från Internet. När filer hämta från en Debian-spegel bör du se till att hämta filerna i binärt läge, inte text eller automatiskt läge. 4.2.1. Var man får tag på installationsavbildningar Installationsavbildningar finns på varje Debian-spegel i katalogen debian/dists /lenny/main/installer-amd64/current/images/ -- MANIFEST listar varje avbild och dess funktion. 4.3. Förbereda filer för uppstart med USB-minne För att förbereda USB-minnet behöver du ett system där GNU/Linux redan körs och där USB stöds. Du bör se till att kärnmodulen usb-storage är inläst (modprobe usb-storage) och försöka lista ut vilken SCSI-enhet som USB-minnet har länkats till (i det här exemplet används /dev/sda). För att skriva till minnet måste du kanske inaktivera skrivskyddet på minnet. Observera att USB-minnet bör vara minst 256 MB stort (mindre installationer är möjliga om du följer Avsnitt 4.3.2, "Kopiera filerna -- det flexibla sättet"). 4.3.1. Kopiera filerna -- det enkla sättet Det finns en allt-i-ett-fil kallad hd-media/boot.img.gz som innehåller alla installationsprogrammets filer (inklusive kärnan) såväl som SYSLINUX och dess konfigurationsfil. Du behöver bara extrahera den direkt till ditt USB-minne. # zcat boot.img.gz > /dev/sda Varning Den här metoden förstör allt som redan finns på enheten. Se till att du använder det korrekta enhetsnamnet för ditt USB-minne. Efter det, montera USB-minnet (mount /dev/sda /mnt), som nu har ett FAT-filsystem på sig, och kopiera en av Debians nätinstallation- eller visitkortsavbildningar till den (se Avsnitt 4.3.3, "Lägga till en ISO-avbildning"). Avmontera minnet (umount /mnt) och du är klar. 4.3.2. Kopiera filerna -- det flexibla sättet Om du vill ha mer flexibilitet eller bara vill veta vad som händer, bör du använda följande metod att lägga in filerna på ditt USB-minne. 4.3.2.1. Partitionering av USB-minne på AMD64 Vi kommer nu att visa hur man ställer in USB-minnet att använda första partitionen, istället för hela enheten. Notera Eftersom de flesta USB-minnen kommer förkonfigurerade med en enda FAT16-partition, behöver du antagligen inte partitionera om eller formatera om minnet. Om du måste göra det ändå, använd cfdisk eller något annat partitioneringsverktyg för att skapa en FAT16-partition och skapa sedan filsystemet med: # mkdosfs /dev/sda1 Se till att du använder det korrekta enhetsnamnet för ditt USB-minne. Kommandot mkdosfs finns i Debian-paketet dosfstools. För att kunna starta kärnan efter uppstart från USB-minnet, lägger vi på en starthanterare på minnet. Även om valfri starthanterare (exempelvis LILO) bör fungera, är det bekvämt att använda SYSLINUX, eftersom den använder en FAT16-partition och kan konfigureras om genom att redigera en textfil. Alla operativsystem som har stöd för FAT-filsystemet kan användas för att göra ändringar till konfigurationen av starthanteraren. För att lägga SYSLINUX på FAT16-partitionen på ditt USB-minne, installera paketen syslinux och mtools på ditt system, och kör: # syslinux /dev/sda1 Igen, se till att du använder det korrekta enhetsnamnet. Partitionen får inte vara monterad när SYSLINUX startas. Den här proceduren skriver en startsektor till partitionen och skapar filen ldlinux.sys som innehåller starthanterarens programkod. Montera partitionen (mount /dev/sda1 /mnt) och kopiera följande filer från Debian-arkiven till minnet: ● vmlinuz (kärnbinär) ● initrd.gz (initial ramdiskavbildning) ● syslinux.cfg (konfigurationsfil för SYSLINUX) ● Valfria kärnmoduler Om du vill byta namn på filerna, tänk på att SYSLINUX endast kan behandla DOS-filnamn (8.3). Konfigurationsfilen syslinux.cfg ska innehålla följande två rader: default vmlinuz append initrd=initrd.gz 4.3.3. Lägga till en ISO-avbildning Installationsprogrammet kommer att leta efter en Debian ISO-avbildning på minnet som dess källa för ytterligare data som behövs för installationen. Så ditt nästa steg är att kopiera en Debian ISO-avbildning (visitkort, netinst eller till och med en fullständig cd-avbildning) till ditt USB-minne (se till att välja den som passar). Filnamnet på avbildningen måste sluta på .iso. Om du vill installera över nätverket, utan att använda en ISO-avbildning, kommer du så klart hoppa över föregående steg. Vidare måste du använda den initiala ramdisken från katalogen netboot istället för den från hd-media, på grund av att hd-media/initrd.gz inte har stöd för nätverk. När du är klar, avmontera USB-minnet (umount /mnt) och aktivera dess skrivskydd. 4.3.4. Starta upp på USB-minne Varning Om ditt system vägrar att starta upp från minnet kanske det beror på att minnet innehåller en ogiltig huvudstartsektor (MBR). För att rätta till det, använd kommandot install-mbr från paketet mbr: # install-mbr /dev/sda 4.4. Förbereda filer för uppstart med hårddisk Installationsprogrammet kan startas upp med uppstartsfiler placerade på en befintlig hårddiskpartition, antingen startade från ett annat operativsystem eller genom att kalla upp en starthanterare direkt från BIOS. En full installation, "helt över nätverket" kan göras med den här tekniken. Det här förhindrar problem med flyttbar media, hitta och bränna cd-avbildningar eller kämpa med för många och ej tillförlitliga disketter. Installationsprogrammet kan inte starta upp från filer på ett NTFS-filsystem. 4.4.1. Starta upp hårddiskinstalleraren med LILO eller GRUB Det här avsnittet förklarar hur man lägger till eller ersätter en befintlig Linux-installation med antingen LILO eller GRUB. Vid uppstart har båda starthanterarna stöd för att läsa in en kärna och även en diskavbildning i minnet. Den här RAM-disken kan användas som rotfilsystem av kärnan. Kopiera följande filer från Debian-arkiven till en lämplig plats på din hårddisk, till exempel till /boot/newinstall/. ● vmlinuz (kärnbinär) ● initrd.gz (ramdiskavbildning) Till slut, för att konfigurera starthanteraren kan du fortsätta till Avsnitt 5.1.3, "Uppstart från Linux med LILO eller GRUB". 4.5. Förbered filerna för nätverksuppstart via TFTP Om din maskin är ansluten till ett lokalt nätverk har du möjligheten att starta upp via nätverket från en annan maskin med TFTP. Om du tänker starta upp installationssystemet från en annan maskin behöver uppstartsfilerna placeras på specifika platser på den maskinen och maskinen konfigureras för att få stöd för uppstart av din specifika maskin. Du behöver konfigurera en TFTP-server, och för många maskiner även en DHCP-server, eller BOOTP-server. BOOTP är ett IP-protokoll som informerar en dator om dess IP-adress och var på nätverket den kan hämta en uppstartsavbildning. DHCP (Dynamic Host Configuration Protocol) är en mer flexibel, bakåtkompatibel utökning av BOOTP. Vissa system kan endast konfigureras via DHCP. Trivial File Transfer Protocol (TFTP) används för att erbjuda uppstartsavbildningar till klienten. Teoretiskt sett kan alla servrar, på alla plattformar, som implementerat de här protokollen, kan användas. I exemplen i det här avsnittet, tillhandahåller vi kommandon för SunOS 4.x, SunOS 5.x (även kallad Solaris) och GNU/Linux. Notera För att använda metoden Pre-boot Execution Environment (PXE) av TFTP-uppstarten, behöver du en TFTP-server med stöd för tsize. På en Debian GNU /Linux-server är paketen atftpd och tftpd-hpa kvalificerade; vi rekommenderar tftpd-hpa. 4.5.1. Konfigurera en BOOTP-server Det finns två BOOTP-servrar tillgängliga för GNU/Linux. Den första är CMU bootpd. Den andra är faktiskt en DHCP-server: ISC dhcpd. I Debian GNU/Linux finns dessa i paketen bootp respektive dhcp3-server. För att använda CMU bootpd, måste du först kommentera bort (eller lägga till) den relevanta raden i /etc/inetd.conf. På Debian GNU/Linux kan du köra update-inetd --enable bootps, sedan /etc/init.d/inetd reload för att göra det. Om din BOOTP-server inte kör Debian, bör raden i fråga se ut så här: bootps dgram udp wait root /usr/sbin/bootpd bootpd -i -t 120 Nu måste du skapa filen /etc/bootptab. Den har samma sorts familjära och kryptiska format som de gamla goda BSD-filerna printcap, termcap och disktab. Se manualsidan för bootptab för mer information. För CMU bootpd behöver du känna till maskinvaruadressen (MAC) för klienten. Här är ett exempel på en /etc /bootptab: client:\ hd=/tftpboot:\ bf=tftpboot.img:\ ip=192.168.1.90:\ sm=255.255.255.0:\ sa=192.168.1.1:\ ha=0123456789AB: Du behöver ändra åtminstone alternativet "ha", som anger maskinvaruadressen för klienten. Alternativet "bf" anger filen som klienten bör hämta via TFTP; se Avsnitt 4.5.4, "Flytta TFTP-avbildningarna till rätt plats" för mer detaljer. Tvärtemot är konfigurering av BOOTP med ISC dhcpd riktigt enkelt, för att den behandlar BOOTP-klienter som vanliga specialfall av DHCP-klienter. Vissa arkitekturer kräver en komplex konfiguration för att starta upp klienter via BOOTP. Om din maskin är en av dessa, läs avsnittet Avsnitt 4.5.2, "Konfigurering av DHCP-server". Om inte, kommer du antagligen komma undan med att bara lägga till direktivet allow bootp till konfigurationsblocket för subnätet som innehåller klienten, och starta om dhcpd med /etc/init.d/ dhcpd3-server restart. 4.5.2. Konfigurering av DHCP-server En fri DHCP-serverprogramvara är ISC dhcpd. För Debian GNU/Linux, rekommenderas paketet dhcp3-server. Här är en exempelkonfigurationsfil för det (se /etc/dhcp3 /dhcpd.conf): option domain-name "exempel.se"; option domain-name-servers ns1.exempel.se; option subnet-mask 255.255.255.0; default-lease-time 600; max-lease-time 7200; server-name "servernamn"; subnet 192.168.1.0 netmask 255.255.255.0 { range 192.168.1.200 192.168.1.253; option routers 192.168.1.1; } host klientnamn { filename "/tftpboot/tftpboot.img"; server-name "servernamn"; next-server servernamn; hardware ethernet 01:23:45:67:89:AB; fixed-address 192.168.1.90; } I det här exemplet finns det en server kallad servernamn som gör allt arbete som DHCP-server, TFTP-server och nätverksgateway. Du behöver nästan säkert ändra domännamnsalternativen, såväl som servernamnet och klientens maskinvaruadress. Alternativet filename bör vara ange namnet på den fil som ska hämtas via TFTP. Efter du har redigerat konfigurationsfilen för dhcpd, starta om den med /etc/ init.d/dhcpd3-server restart. 4.5.2.1. Aktivera PXE-uppstart i DHCP-konfigurationen Här är ett annat exempel på en dhcp.conf, som använder Pre-boot Execution Environment-metoden (PXE) för TFTP. option domain-name "exempel.se"; default-lease-time 600; max-lease-time 7200; allow booting; allow bootp; # Nästa paragraf behöver ändras för att passa din miljö subnet 192.168.1.0 netmask 255.255.255.0 { range 192.168.1.200 192.168.1.253; option broadcast-address 192.168.1.255; # gatewayadressen kan vara olik # (tillgång till Internet till exempel) option routers 192.168.1.1; # indikerar dns-servern du vill använda option domain-name-servers 192.168.1.3; } group { next-server 192.168.1.3; host tftpclient { # maskinvaruadressen för tftp-klienten hardware ethernet 00:10:DC:27:6C:15; filename "pxelinux.0"; } } Observera att för PXE-uppstarter är klientfilnamnet pxelinux.0 en starthanterare, inte en kärnavbildning (se Avsnitt 4.5.4, "Flytta TFTP-avbildningarna till rätt plats" nedan). 4.5.3. Aktivering av TFTP-server För att få TFTP-servern klar att köra, bör du först se till att tftpd är aktiverad. Den aktiveras normalt sett genom att ha en rad som liknar följande rad i /etc/inetd.conf: tftp dgram udp wait nobody /usr/sbin/tcpd in.tftpd /tftpboot Debian-paketen kommer normalt sett att ställa in det korrekt som standard när de installeras. Notera Historiskt sett hanterade TFTP-servrarna avbildningar från katalogen /tftpboot. Dock kan Debian GNU/Linux-paket använda andra kataloger för att följa Filesystem Hierarchy Standard. Till exempel, tftpd-hpa använder som standard / var/lib/tftpboot. Du kan därför behöva justera konfigurationsexemplen i det här avsnittet. Leta i filen /etc/inetd.conf och kom ihåg katalogen som används som argument till in.tftpd^[4]; du behöver det senare. Om du behövde ändra /etc/inetd.conf, behöver du meddela till den körande inetd-processen att filen har ändrats. På en Debian-maskin, kör /etc/init.d/inetd reload; på andra maskiner, ta reda på vilket process-id som inetd har, och kör kill -HUP inetd-pid. 4.5.4. Flytta TFTP-avbildningarna till rätt plats Placera sedan TFTP-uppstartsavbildningen du behöver, som du hittar i Avsnitt 4.2.1, "Var man får tag på installationsavbildningar", i katalogen för uppstartsavbildningar för tftpd. Du kan behöva att skapa en länk från den filen till den fil som tftpd kommer att använda för att starta upp en specifik klient. Tyvärr fastställs filnamnet av TFTP-klienten och det finns inga riktiga standarder. För PXE-uppstart är allt du behöver konfigurerat i filen netboot/ netboot.tar.gz. Extrahera helt enkelt den här filen till katalogen för uppstartsavbildningar för tftpd. Se till att din dhcp-server är konfigurerad att skicka pxelinux.0 till tftpd som det filnamn som ska användas för uppstart. 4.6. Automatisk installation För installation på flera datorer är det möjligt att göra fullt automatiska installationer. Debian-paketen som är tänkta för det här är fai (som använder en installationsserver), replicator, systemimager, autoinstall, och själva Debian Installer. 4.6.1. Automatisk installation med Debian Installer Debian Installer har stöd för att automatisera installationer via förkonfigurationsfiler. En förkonfigurationsfil kan läsas in från nätverket eller från flyttbart media, och används för att fylla i svar på frågor som ställs under installationsprocessen. Full dokumentation om förinställning inklusive ett fungerande exempel som du kan redigera finns i Appendix B, Automatiserad installation med förinställningar. ━━━━━━━━━━━━━━ ^[4] Argumentet -l gör att vissa versioner av in.tftpd loggar alla begäran till systemloggarna; det här är användbart för att felsöka uppstartsfel. Kapitel 5. Starta upp installationssystemet Innehållsförteckning 5.1. Starta upp installationsprogrammet på AMD64 5.1.1. Uppstart från en cd-rom 5.1.2. Starta upp från Windows 5.1.3. Uppstart från Linux med LILO eller GRUB 5.1.4. Uppstart från USB-minne 5.1.5. Uppstart via TFTP 5.1.6. Uppstartsskärmen 5.2. Uppstartsparametrar 5.2.1. Parametrar för Debian Installer 5.3. Felsök installationsprocessen 5.3.1. Tillförlitlighet för cd-rom 5.3.2. Uppstartskonfiguration 5.3.3. Vanliga installationsproblem på AMD64 5.3.4. Tolkning av kärnans uppstartsmeddelanden 5.3.5. Rapportering av installationsproblem 5.3.6. Skicka installationsrapporter 5.1. Starta upp installationsprogrammet på AMD64 Varning Om du har andra operativsystem på din dator som du önskar att behålla (via en uppstartsmeny), bör du försäkra dig om att de har stängts av på ett korrekt sätt innan du startar installationsprogrammet. Installation av ett operativsystem under tiden ett annat operativsystem står i viloläge (har växlats ut till disk) kan resultera i att tillståndsinformationen om operativsystemet går förlorad eller skadas, vilket kan leda till problem vid en omstart. Notera För information om hur man startar upp det grafiska installationsprogrammet, se Avsnitt D.6, "Det grafiska installationsprogrammet". 5.1.1. Uppstart från en cd-rom Den enklaste vägen för de flesta personer är att använda en uppsättning Debian-cd-skivor. Om du har en cd-uppsättning och om din maskin har stöd för att starta upp direkt från cd, bra! Bara att konfigurera ditt system för att starta upp från en cd som beskrivs i Avsnitt 3.6.2, "Val av uppstartsenhet", mata in din cd-skiva, starta om och fortsätt till nästa kapitel. Observera att vissa cd-enheter kan kräva speciella drivrutiner och kan därför vara otillgängliga i de tidiga stegen av installationen. Om det visar sig att det vanliga sättet att starta upp från en cd inte fungerar på din maskinvara, besök det här kapitlet igen och läs om alternativa kärnor och installationsmetoder som kan fungera för dig. Även om du inte kan starta upp från cd-rom kan du antagligen installera Debians systemkomponenter och de paket du vill från cd-rom. Starta helt enkelt upp på ett annat media, såsom disketter. När det är dags att installera operativsystemet, grundsystemet och eventuellt andra paket, peka installationssystemet till cd-rom-enheten. Om du har problem att starta upp, se Avsnitt 5.3, "Felsök installationsprocessen". 5.1.2. Starta upp från Windows För att starta upp installationsprogrammet från Windows måste du första hämta installationsmedia på cd-rom/dvd-rom eller USB-minnespinne som beskrivet i Avsnitt 4.1, "Officiella Debian GNU/Linux cd-rom-uppsättningar" och Avsnitt 4.3, "Förbereda filer för uppstart med USB-minne". Om du använder installationsmedia på cd eller dvd kommer ett förinstallationsprogram att startas automatiskt när du matar in skivan. I fall att Windows inte startar det automatiskt eller om du använder en USB-minnespinne, kan du starta det manuellt genom att gå in på enheten och starta setup.exe. Efter att programmet har startats så kommer ett par inledande frågor att ställas och systemet kommer att förberedas för att starta installationsprogrammet för Debian GNU/Linux. 5.1.3. Uppstart från Linux med LILO eller GRUB För att starta upp installationsprogrammet från hårddisk måste du första hämta och placera de nödvändiga filerna som beskrivs i Avsnitt 4.4, "Förbereda filer för uppstart med hårddisk". Om du tänkte använda hårddisken bara för att starta upp och sedan hämta allt över nätverket, bör du hämta filen netboot/debian-installer/amd64/initrd.gz och dess motsvarande kärna, netboot/debian-installer/amd64/linux. Den låter dig partionera om hårddisken från vilken du startar upp installationsprogrammet, dock bör du göra med försiktighet. Alternativt, om du tänker behålla en befintlig partition på hårddisken i oförändrat skick under installationen, kan du hämta filen hd-media/initrd.gz och dess kärna, såväl som en kopia av en cd-avbildning till enheten (se till att filens namn slutar på .iso). Installationsprogrammet kan sedan starta upp från enheten och installera från cd-avbildningen, utan behov av nätverk. För LILO, behöver du konfigurera två viktiga saker i /etc/lilo.conf: ● för att läsa in initrd.gz vid uppstart; ● få kärnan vmlinuz att använda en RAM-disk som sin rotpartition. Här är ett exempel på en /etc/lilo.conf: image=/boot/newinstall/vmlinuz label=newinstall initrd=/boot/newinstall/initrd.gz För fler detaljer, referera till manualsidorna initrd(4) och lilo.conf(5). Kör nu lilo och starta om. Proceduren för GRUB är ganska likvärdig. Leta upp din menu.lst i katalogen / boot/grub/ (ibland finns den i /boot/boot/grub/) och lägg till följande rader: title Ny installation kernel (hd0,0)/boot/newinstall/vmlinuz initrd (hd0,0)/boot/newinstall/initrd.gz och starta om. Observera att värden för ramdisk_size kan behöva justeras efter initrd-avbildningens storlek. Från och med nu bör det inte vara några skillnader mellan GRUB och LILO. 5.1.4. Uppstart från USB-minne Låt oss anta att du har förberett allt från Avsnitt 3.6.2, "Val av uppstartsenhet" och Avsnitt 4.3, "Förbereda filer för uppstart med USB-minne". Anslut ditt USB-minne i någon ledig USB-kontakt och starta om datorn. Systemet bör starta upp och du bör se prompten boot:. Här kan du ange ytterligare uppstartsargument eller bara trycka Enter. 5.1.5. Uppstart via TFTP Uppstart från nätverket kräver att du har en nätverksanslutning och en TFTP-server konfigurerad för uppstarter (DHCP, RARP eller BOOTP). Installationsmetoden som har stöd för nätverksuppstart finns beskriven i Avsnitt 4.5, "Förbered filerna för nätverksuppstart via TFTP". Det finns olika sätt att göra en TFTP-uppstart på i386. 5.1.5.1. Nätverkskort eller moderkort med stöd för PXE Det kan vara så att ditt nätverkskort eller moderkort tillhandahåller funktionalitet för uppstart via PXE. Det är en återimplementation av TFTP-uppstart från Intel (tm). Om så är fallet kan du konfigurera ditt BIOS att starta upp från nätverket. 5.1.5.2. Nätverkskort med Network BootROM Det kan vara så att ditt nätverkskort erbjuder funktionalitet för att starta upp via TFTP. 5.1.5.3. Etherboot Etherboot-projektet erbjuder startdisketter och även ROM-filer som kan göra uppstarter via TFTP. 5.1.6. Uppstartsskärmen När installationsprogrammet startar upp ska en hjälpsam grafisk skärm visas med Debians logotyp samt en meny: Installer boot menu Install Graphical install Advanced options > Help Press ENTER to boot or TAB to edit a menu entry Beroende på den installationsmetod som du använder så kanske inte alternativet "Graphical install" finns tillgänglig. För en normal installation kan du antingen välja "Install" eller "Graphical install" -- använd antingen piltangenterna på ditt tangentbord eller genom att skriva den första (färgmarkerade) bokstaven -- och trycka på Enter för att starta upp installationsprogrammet. Alternativet "Advanced options" ger dig åtkomst till en annan meny som låter dig starta upp installationsprogrammet i expertläge, räddningsläge och för automatiserade installationer. Om du önskar eller behöver lägga till andra uppstartsparametrar för antingen installationsprogrammet eller för kärnan, tryck på Tab. Detta kommer att visa standarduppstartskommandot för det valda menyobjektet och tillåter att man lägger till ytterligare alternativ. Hjälpskärmarna (se nedan) listar några vanliga möjliga alternativ. Tryck på Enter för att starta upp installationsprogrammet med dina alternativ; trycker du på Esc kommer du att återvända till uppstartsmenyn. Välj objektet "Help" för att visa den första hjälpskärmen som ger en överblick för de tillgängliga hjälpskärmarna. Observera att det inte är möjligt att återvända till uppstartsmenyn efter att hjälpskärmarna har visats. Dock är listar hjälpskärmarna F3 och F4 kommandon som motsvarar uppstartsmetoderna som listas i menyn. Alla hjälpskärmar har en uppstartsprompt vid vilken uppstartskommandot kan matas in: Press F1 for the help index, or ENTER to boot: Vid denna uppstartsprompt kan du antingen bara trycka på Enter för att starta upp installationsprogrammet med standardalternativen eller ange ett specifikt uppstartskommando och, valfritt, uppstartsparametrar. Ett antal uppstartsparametrar som kan vara användbara kan hittas i de olika hjälpskärmarna. Om du lägger till några parametrar till uppstartskommandoraden så försäkra dig om att först ange uppstartsmetoden (standardvärdet är install) och ett blanksteg innan den första parametern (t.ex., install fb=false). Notera Tangentbordet antas ha standardlayouten Amerikansk engelska vid det här tillfället. Detta betyder att om ditt tangentbord har en annan (språkspecifik) layout kan bokstäverna som visas på skärmen att vara olika från vad du förväntar dig när du anger parametrar. Wikipedia har ett schema över den amerikanska tangentbordslayouten som kan användas som en referens för att hitta de korrekta tangenterna. Notera Om du använder ett system som har BIOS konfigurerat att använda en seriell konsoll så kanske du inte kan se den initiala startbilden vid uppstart av installationsprogrammet; du kanske inte ens ser uppstartsmenyn. Det samma kan ske om du installerar systemet via en fjärrhanteringsenhet som tillhandahåller ett textgränssnitt till VGA-konsollen. Exempel på dessa enheter inkluderar textkonsollen för Compaqs "integrated Lights Out" (iLO) och HP:s "Integrated Remote Assistant" (IRA). För att komma förbi den grafiska uppstartsskärmen kan du antingen i blindo trycka på Esc för att få en textuppstartsprompt eller (lika blint) trycka på "H" följt av Enter för att välja alternativet "Help", som beskrivs här ovan. Efter det bör dina tangenttryckningar att ekas på prompten. För att förhindra installationsprogrammet från att använda framebufferten för resten av installationen kan du lägga till fb=false till uppstartsprompten, som beskrivet i hjälptexten. 5.2. Uppstartsparametrar Uppstartsparametrar är parametrar för Linux-kärnan som generellt sett används för att se till att kringutrustning hanteras korrekt. För det mesta kan kärnan automatiskt identifiera information om din kringutrustning. Ibland behöver du dock hjälpa kärnan en bit på vägen. Om det här är första gången du startar upp systemet kan du prova de uppstartsparametrar som är standard (alltså, ställ inte in några parametrar) och se om det fungerar korrekt. Det kommer säkert att göra det. Om inte, kan du starta om senare och leta efter några speciella parametrar som informerar systemet om din maskinvara. Information om många uppstartsparametrar kan hittas i Linux BootPrompt HOWTO, inklusive tips för ovanlig maskinvara. Det här avsnittet innehåller endast en del av de mest vanliga parametrarna. Vissa vanliga problem finns beskrivna i Avsnitt 5.3, "Felsök installationsprocessen". När kärnan startar upp bör meddelandet Memory:tillgängligtk/totaltk available visas tidigt i processen. totalt bör stämma med totalt RAM-minne i kilobyte. Om det inte stämmer med den faktiska mängden RAM-minne du har installerad behöver du använda parametern mem=ram, där ram är inställd till mängden minne och ändelsen "k" för kilobyte eller "m" för megabyte. Till exempel, både mem=65536k och mem=64m betyder 64MB RAM-minne. Om du startar upp på en seriekonsoll kommer generellt sett kärnan att autodetektera det. Om du har ett grafikkort (framebuffer) och ett tangentbord anslutet till datorn som du önskar starta upp via seriekonsoll, kan du skicka med följande argument console=enhet till kärnan, där enhet är din serieenhet, som vanligtvis är något liknande ttyS0. 5.2.1. Parametrar för Debian Installer Installationssystemet känner igen ytterligare ett antal uppstartsparametrar^[5] som kan vara användbara. Ett antal parametrar har en "kort form" som hjälper till att undvika begränsningarna i kärnans kommandoradsflaggor och gör dem enklare att ange. Om en parameter har en kort form, kommer den att listas inom hakparanteser bakom den (normala) långa formen. Exemplen i den här handboken kommer vanligtvis att använda den korta formen också. debconf/priority (priority) Den här parametern ställer in så att meddelanden med lägst prioritet visas. Standardinstallationen använder priority=high. Det betyder att både meddelanden med prioriteterna hög och kritisk visas, men meddelanden med prioriteterna medium och låg hoppas över. Om problem påträffas justerar installationsprogrammet prioriteten efter behov. Om du lägger till priority=medium som uppstartsparameter kommer du att få se installationsmenyn och få mer kontroll över installationen. När priority =low används kommer alla meddelanden visas (det här är likvärdigt med uppstartsmetoden expert). Med priority=critical kommer installationssystemet endast att visa kritiska meddelanden och försöka göra det rätta utan att krångla till det. DEBIAN_FRONTEND Den här uppstartsparametern kontrollerar den typ av användargränssnitt som används av installationsprogrammet. De parametervärden som för närvarande är möjliga är: ● DEBIAN_FRONTEND=noninteractive ● DEBIAN_FRONTEND=text ● DEBIAN_FRONTEND=newt ● DEBIAN_FRONTEND=gtk Standardgränssnittet är DEBIAN_FRONTEND=newt. DEBIAN_FRONTEND=text kanske föredras för installationer via seriekonsoll. Generellt sett är endast gränssnittet newt tillgängligt på standardinstallationsmediet. På arkitekturer som har stöd för det använder det grafiska installationsprogrammet gränssnittet gtk. BOOT_DEBUG Ställ in den här uppstartsparametern till 2 innebär att installationsprogrammets uppstartsprocess kommer att loggas på ett informativt sätt. Ställ in den till 3 och felsökningsloggar blir tillgängliga på strategiska punkter i uppstartsprocessen. (Avsluta skalen för att fortsätta uppstartsprocessen.) BOOT_DEBUG=0 Det här är standardinställningen. BOOT_DEBUG=1 Mer information än normalt. BOOT_DEBUG=2 Mycket felsökningsinformation. BOOT_DEBUG=3 Skal kommer att köras på olika punkter i uppstartsprocessen för detaljerad felsökning. Avsluta skalet för att fortsätta uppstarten. INSTALL_MEDIA_DEV Värdet för parametern är sökvägen till enheten som Debian Installer ska läsas in från. Till exempel, INSTALL_MEDIA_DEV=/dev/floppy/0 Startdisketten, som normalt sett söker av alla disketter den kan hitta efter rotdisketten, kan åsidosättas av den här parametern för att endast söka på en enhet. lowmem Kan användas för att tvinga installationsprogrammet till en lowmem-nivå högre än den som installationsprogrammet ställer in som standard baserat på tillgängligt minne. Möjliga värden är 1 och 2. Se även Avsnitt 6.3.1.1, "Kontrollera tillgängligt minne / minimalt minnesläge". debian-installer/framebuffer (fb) Vissa arkitekturer använder kärnans framebuffer för att erbjuda en installation på ett antal olika språk. Om framebuffer orsakar ett problem på ditt system kan du inaktivera funktionen genom parametern fb=false. Symptom på problemet är felmeddelanden om bterm eller bogl, en blank skärm, eller en frysning inom ett par minuter efter påbörjad installation. Argumentet video=vga16:off kan också användas för att inaktivera kärnans användning av framebuffer. Sådana problem har rapporterats på en Dell Inspiron med Mobile Radeon-kort. debian-installer/theme (theme) Ett tema bestämmer hur användargränssnittet för installationsprogrammet ser ut (färger, ikoner, etc). Vilka teman som finns tillgängliga beror på gränssnittet. För närvarande har endast gränssnitten newt och gtk ett "mörkt" tema som blev designat för användare med nedsatt syn. Ställ in temat genom att starta upp med parametern theme=dark. netcfg/disable_dhcp Som standard söker debian-installer automatiskt efter nätverkskonfiguration via DHCP. Om sökningen lyckas, har du ingen chans att granska och ändra de mottagna inställningarna. Du kan komma åt de manuellt inställningarna endast om DHCP-sökningen misslyckas. Om du har en DHCP-server på ditt lokala nätverk men du vill undvika den på grund av att den, exempelvis ger fel svar, kan du använda parametern netcfg /disable_dhcp=true för att förhindra att nätverket konfigureras med DHCP och att informationen matas in manuellt. hw-detect/start_pcmcia Ställ in till false för att förhindra att PCMCIA-tjänster startas, om det orsakar problem. Vissa bärbara datorer är kända för det här problemet. disk-detect/dmraid/enable (dmraid) Ställ in till true för att aktivera stöd för Serial ATA RAID-diskar (kallas även för ATA RAID, BIOS RAID eller fake RAID) i installationsprogrammet. Observera att stödet för närvarande är experimentellt. Ytterligare information kan hittas på Debian Installer Wiki. preseed/url (url) Ange url:en till en förkonfigurationsfil som ska hämtas ner och användas för att automatisera installationen. Se Avsnitt 4.6, "Automatisk installation". preseed/file (file) Ange sökvägen till en förkonfigurationsfil som ska läsas in för att automatisera installationen. Se Avsnitt 4.6, "Automatisk installation". preseed/interactive Ställ in till true för att visa frågor även om de har blivit förinställda. Kan vara användbart för testning eller felsökning av en förkonfigurationsfil. Observera att det här inte har någon effekt på parametrar som skickas som uppstartsparametrar, men för de kan en speciell syntax användas. Se Avsnitt B.5.2, "Användning av förinställningar för att ändra på standardvärden" för detaljer. auto-install/enable (auto) Fördröj frågor som vanligtvis frågas innan förinställning är möjlig efter att nätverket har konfigurerats. Se Avsnitt B.2.3, "Auto-läget" för detaljer om hur man automatiserar installationer. finish-install/keep-consoles Under installationer från seriella eller hanteringskonsoller är de vanliga virtuella konsollerna (VT1 till VT6) oftast inaktiverade i /etc/inittab. Ställ in till true för att förhindra detta. cdrom-detect/eject Som standard, före omstart, matar debian-installer automatiskt ut det optiska mediat som användes under installationen. Det kan vara onödigt om systemet inte startar upp automatiskt på cd. I vissa fall kan det inte vara önskvärt, till exempel om den optiska enheten inte kan mata in mediat själv om användaren inte finns där för att göra det manuellt. Många cd-läsare kan inte mata in media automatiskt. Ställ in till false för att inaktivera automatisk utmatning och tänk på att du kan behöva se till att systemet inte startar upp automatiskt från den optiska enheten efter den initiala installationen. debian-installer/allow_unauthenticated Som standard kräver installationsprogrammet att förråden autentiseras med en känd gpg-ny